Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 SOCKNARNA.
kan hafva kristnats såväl från Södermanland som från Vestergötland.
Måhända var det derföre, som förhållandena här icke utvecklade sig af
sig sjelfva, utan måste regleras genom en särskild åtgärd af konungen,
erkebiskopen och den påflige legaten i Norden, hvilken åtgärd derefter
blef af påfven stadfäst. Till Vesterås stift räknades Vestmanland och
de innanför liggande Dalarne.
Uppsala stift blef det största, ty det omfattade icke endast
Uppland, utan äfven allt det i norr derifrån liggande landet intill de
gränser, bortom hvilke Lapparne dyrkade hedne gudar. Till Uppsala stift
hörde äfven det norska Jämtland, hvilket antagligen hade kristnats
från svensk sida, ehuru det ligger så nära den norska kyrkans
hufvudort Nidaros. Härjedalen deremot hörde till Trondhjems stift.
Åbo stift fick en naturlig begränsning: det under Sverige lydande
området öster om den Bottniska viken. En tid var dock tal om
uppdelning af Åbo stift i tvänne, i det Viborg skulle göras till en ny
stiftsstad — antagligen med tanke på kristendomens utbredande österöfver.
Så hade man från den förste perioden, då missionsbiskopar verkade
inom landet, inom stora, icke så noga begränsade områden, hunnit in
i den andre, då landet var deladt i stift, hvart och ett styrdt af en
biskop. Hvar ende del af landet måste höra till något stift. Ördet
betecknar något som är ordnadt och användes särskildt om kyrkliga
förhållanden.
Stiftet var en sammanfattning af enheter af lägre rang, de s. k.
socknarna. Inom stiften måste hvar ort tillhöra någon socken. Denna
hade sin medelpunkt i kyrkan, i hvars närhet presten bodde. Socknen
var det område, hvars inbyggare sökte en och samma kyrka.
Stiftbildningen är lätt att förstå — stiftens gränser bestämdes
hufvudsakligen af de gamla stamområdena — men sockenbildningen är i
ytterste grad oklar. Denna tillhör en tid och en utveckling, som ligger
före den, då det blef vanligt att åt skrift anförtro hvad som hände.
Hvarföre kyrkan uppfördes på den plats, der hon kom att stå, veta vi
i regeln icke. Jag har redan uppvisat, att de första kyrkorna
antagligen tillkommit genom enskildes initiativ — således icke genom ett
systematiskt arbete att förse de olika bygderna med nödigt antal kyrkor.
Det hände derför lätt, att på en ort funnos för många kyrkor, på andra
för få. Först under ett senare skede kunde, närmast från stiftstyrelsens
sida, det systematiska kompletteringsarbetet taga vid. Detta skedde på
två sätt. Dels måste man låta öfverflödiga kyrkor eller kapell
försvinna. Ett exempel är redan s. 76 meddeladt, hörande till en så tidig
period, som början af 1200-talet. Som skäl anföres, att inkomsterna
voro så små, att presten icke kunde lifnära sig — socknen hade för få
inbyggare. Samma motiv anföres äfven vid medeltidens slut och efter
detta. År 1544 skrifver k. Gustaf, att hr Jon Benedicti, som nu be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
