Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 INVIGNING.
betala tvänne besök af biskopen. Grundstensvigningen omtalas ej heller
i de svenske kyrkobalkarne. Vigningen, konsekrationen, måste förrättas
af biskopen. Det vigtigaste i akten var, att biskopen inne i kyrkan
gick omkring längs väggarna och å dem målade med smörjelse tolf
kors, hvarefter messa hölls, hvilken dock så till vida ansågs vara af
mindre vigt, att hon kunde uppskjutas till en följande dag. Smörjelsen
eller chrisman försvann småningom på murarne. För att påminna om
vigningen plägade man å murarne måla ringomslutna kors (fig. 7—10). 1
Var det nödvändigt att begagna kyrkan, innan biskopen hann komma,
kunde en af biskopen förordnad prestman förrätta en benediktion, d. v. s.
en uttalad välsignelse, men efter denna måste konsekrationen försiggå.
För nybyggda kapell användes endast benediktionen. Den dag, på
hvilken konsekrationen verkställdes, firades sedermera årligen och
kallades anniversarium dedicacionis, kyrkomessodag, hvilken räknades så
helig, att han beledsagades af en särskild kyrkomessofrid. Biskopen
kunde under vigningen, när anledning dertill fanns, bestämma en annan
dag till firande af minnet af vigningen. Efter denna kunde ändring af
kyrkmessodagen icke godtyckligt företagas. Exempel på en sådan
ändring förekomma i våre urkunder. Så t. ex. fastställer erkebiskop Olof
år 1324, på begäran af Högs socknemän i Helsingland, att
kyrkomessodagen, hvilken från begynnelsen varit fastsatt till dagen efter den hel.
Urbans dag, hädanefter skulle firas på sjelfve Urbansdagen. Man hade
förmodligen funnit, att två helgdagar i rad vore väl mycket. I kapellen
firades ingen kyrkmessodag.
Kyrkan vigdes till heder åt vissa skyddshelgon. Ett sådant fick i
regeln icke väljas annat än bland de helgon, som voro regelrätt
kanoniserade eller hållna för helgon inom hela den romerska kyrkan, de
s. k. sancti. De öfriga helgonen, hvilka icke voro lika förnämliga,
kallades beati. Man kunde viga en kyrka till flere helgon, men af dem
var ett hufvudpatronen, de öfriga bipatroner. Hufvudhelgonets dag
firades med dubbel kyrklig fest af första ordningen, hvarjämte den
åttonde dagen derefter också firades. I sockenkyrkan firades desse
fester af det vid kyrkan anställda presterskapet, men biskopen kunde
äfven ålägga församlingen att deltaga i desse fester. Bihelgonens dagar
firades också dubble, men åttondedagsfesten förekom icke i detta fall,
och församlingen var icke skyldig att deltaga. I kapellen firades
titulärhelgonen icke särskildt. Endast för ett fåtal af svenska landskyrkor
äro titulärhelgonens namn kända.
En vigd kyrka kunde orenas genom pollutio eller violatio. Detta
skedde genom en i kyrkan öfvad våldsgerning, som framkallade blod-
1 Det har nyligen blifvit sagdt, att de ringomslutna korsen å våra kyrkors väggar
betecknade helige mäns grafplatser. Den svenska kyrkan måtte hafva haft
många helgon, om hvilka urkunderne ej hafva något att förtälja! Korsen
beteckna apostlarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
