Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 ROMERSKA KURIAN.
C. Signatura iustitiæ hade att afgifva utlåtanden öfver
inkommande böneskrifter, såväl sådana, som gällde en ynnest, som dem, hvilka
gällde rättssaker. Medlemmarne af detta embetsverk kallades
referendarier. En tjensteman med denne titel omtalas i en urkund af
år 1102.
D. Dataria apostolica hade att göra med de kyrkliga embeten,
hvilkas tillsättande påfven hade för sig reserverat — närmare i det
följande — och sköttes af en datarius. Den förste omtalas under Martin
V:s tid, d. v. s. 1417—1431. Embetet torde hafva kommit till stånd
under det föregående århundradet.
E. Poenitentiaria apostolica. Redan tidigt hade Österlandets biskopar
personer, som i deras ställe skötte frågor rörande bot och penitens. Det
fjerde lateranska mötet år 1215 bestämde, att en poenitentiarius skulle
finnas i hvart stift. En tjensteman med denne titel inom den påfliga
kurian omtalas under samma århundrade. En gång år 1388, då Urban VI
hade läst messan i S. Pietro, kommo medlemmarne af skyttegillet, som
var bildadt för att försvara folkets rättigheter mot adeln, i en drägt, som
höfdes botgörare, och vände sig till påfven med bön om befrielse från
den bannlysning, som hade drabbat dem för det de ej hade velat
antaga en af påfven utnämnd senator. Påfven hänvisade dem till den
närvarande ’högste penitentiarien’, hvilken då trädde upp i sankt Petri
stenstol, hållande i handen ett spö. Innan påfven lemnat sin plats, hade
penitentiarien gifvit absolution åt de bönfallande. År 1484 bestämde
Sixtus IV, att penitentiariens makt skulle gälla icke blott forum
internum, utan äfven forum externum.
F. Kansli. Redan under 300-talet fanns ett påfligt arkiv, som
äfven kallades bibliotek och scrinium. Föreståndaren kallades
chartularius eller scriniarius. Han kallades äfven notarie och tjenstgjorde
vid utskrifvandet af de påfliga brefven. Under Hadrian I (772—795)
började man göra skilnad mellan den, som skrifvit brefvet, och den,
som daterat detsamma; den senare hade att svara för textens riktighet.
Som daterare nämnes primicerius notariorum, stundom ersatt af
secundicerius eller af någon annan iudex palatii. Från slutet af 800-talet
dateras brefven ofta af bibliotekarien, hvilken den tiden regelbundet
var en biskop. Denne, äfven kallad protoscriniarius, är sedan
regelbundet daterare och kontrollant öfver brefvens rätta skrifning och
således föreståndare för kansliet. Tidtals åtminstone funnos flere
bibliotekarier. Bibliotekariebefattningen var en tid under 1000-talet gifven
åt erkebiskoparne af Köln, hvilke då måste vid de påfliga brefvens
utfärdande betjena sig af en ställföreträdare. Titeln bibliotekarie är år
1125 ersatt af erkekansler. Det egentliga arbetet sköttes då i Rom
i regeln af en kansler, som vanligen var kardinal. Efter år 1212
omtalas endast vicekanslerer. Dennc titel föres ännu i dag af förestån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
