Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMERSKA KURIAN. 99
daren för det påfliga arkivet. I början af 1400-talet omtalas en
ställföreträdare åt vicekanslern.
Tjenstemännen i kansliet kallades notarier och voro från början
sju. De voro skyldige att föra protokoll och att affatta de påfliga
skrifvelserna; i det senare afseendet inskränktes deras uppgift i början
af 1400-talet. Då småningom flere notarier tillsattes utan befattning
med kansliet, kallades kanslinotarierne från 1300-talet protonotarii. Denne
titel förlänades äfven som hederstitel åt diverse personer. Notarierne
hade fått sitt namn af skyldigheten att föra anteckningar (notæ). Vid
deras sida ställdes sedermera — under 1300-talet — abbreviatores, som
hade att göra utkasten till de påfliga skrifvelserna. Strax efter midten
af 1400-talet uppgick deras antal till 70. Ytterligare biträden voro
examinatores de prima visione, som företogo den första granskningen
af inkommande handlingar. Härtill kommo scriptores literarum
apostolicarum, hvilkes antal till sist uppgick till 100, scriptores archivii curiæ
romanæ, till ett antal af 101, bullatores, som hade att sörja för
påfvebrefvens förseende med blysigillet — deras antal uppgick slutligen till
104, och öfver dem stodo en president och tre magistri plumbi.
Antalet af dem, som voro anställde i det påfliga kansliet, var således
mycket stort, hvilket för påfven hade en viss betydelse, då en ansenlig
del af desse tjenstemän måste köpa sinec platser. Till gengäld hade
de viss andel i kansliets inkomster för utgående skrifvelser.
Till den påfliga kurian hörde vidare magister sacri palatii, från
1200-talet: han var alltid en dominikanermunk och hade att med sina
teologiska kunskaper bistå påfven; advocatuli consistoriales, hvilke
funnos före 1340, m. fl. 1
Verksamheten inom det påfliga kansliet var således stor, men det
arbete, som förelåg, var också ansenligt. Ärendena voro af
mångfaldig art.
Till hjelp för kanslitjenstemännen funnos samlingar af formulär.
Dessa voro ibland af allmän natur, ett verkligt formulär, till hvilket
man fogade de i hvart fall förekommande enskildheterna. De voro
ibland verklige urkunder, som skulle i hufvudsak tjena till förebild,
men det kunde hända, att i en utskrift, som stöddes på ett sådant
formulär, äfven dettas enskildheter följde med, hvilket stundom bör
hafva vållat förvirring.
Ärendena, sade jag nyss, voro af mångfaldig art. Böneframställningar
förekommo gällande alla möjliga saker. De inkommo affattade
skriftligen. De bedjande infunno sig stundom sjelfve eller genom ombud,
men det var icke nog med en muntlig framställning, naturligtvis
behöfdes äfven en skriftlig. Ombuden — procuratores — kunde behöfva
dröja länge i Rom. Det var visserligen bestämdt, att sökanden sjelf
1 För det ofvanstående utgör Hinschius’ förut anförda arbete hufvudkällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
