Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ROMERSKA KURIAN.
eller hans ombud icke fick för sådant ändamål uppehålla sig i Rom
längre tid än tvänne år, men detta efterlefdes icke. Vi veta, att mot
medeltidens slut de svenske riksföreståndarnes ombud vistades långa
tider i påfvestaden. Ansökningarna mottogos af kanslitjenstemän, som
öfver dem uppsatte ett referat, hvilket förelades påfven. I referatet
kunde flere ansökningar af samme person eller ansökningar af personer
från samma land eller ansökningar af enahanda art vara sammanförda.
Böneskrifterna i nådeväg, framför allt de, som hade vunnit bifall,
registrerades — åtminstone från 1300-talet — med angifvande af påfvens
beslut icke i kansliet, utan i dataria till och med år 1503. Alla dessa
register hafva dessvärre icke blifvit bevarade, men de som återstå
fylla ej mindre än 1,201 band. Efter registreringen fick kansliet
uppsätta koncepten till urkunderne, hvilka koncept granskades af
corrector literarum apostolicarum, hvarefter de öfverlemnades till scriptores
för att renskrifvas.
De i påfvens namn utfärdade urkunderne voro i början
undertecknade af honom. Först sedan påfven hade skrifvit under, tillfogades
datum och vidhängdes sigillet. Då antalet af från påfvestolen
utgående skrifvelser alltjamt ökades, blef påfvens namnteckning allt
sällsyntare. Hon förekom endast på skrifvelser af vigtigare innehåll cller
på sådana, som voro utställda till synnerligen framstående personer.
I en mängd fall blefvo ärendena icke föredragna för påfven, utan
afgjordes i kansliet. I otaliga ansökningar hette det: »Må detta gå igenom
utan en annan läsning.» Ärendet förodrogs i korthet för påfven, som
vid sidan af handlingen skref: fiat, ’må det ske’. Om många från
påfvestolen utgångna handlingar hade således påfven så godt som ingen
kännedom, men de i dem intagna befallningarna måste emellertid
åtlydas. Så mycket vigtigare blef derigenom i Rom prokuratorernes
arbete; de måste söka inverka på påfvens tjenstemän.
En påflig skrifvelse måste, såsom alla andra skrifvelser, genom
ett särskildt tecken visas vara äkta. Under en skrifvelse, utfärdad af
påfven Lucius III år 1185 rörande Uppsala erkebiskopsstol och hans
gods, finnes tecknad en cirkel med omskrift deus salutaris noster adiuva
nos, ’Gud vår frälsare hjelp oss’, derinnanför läsas Petrus’ och Paulus’
samt påfvens namn (fig. 11). Men en sådan teckning var lika lätt att
förfalska som sjelfve urkunden. Det var vida bättre att vid brefvet
fästa ett sigill, å hvilket en stämpel eller två voro aftryckte. Stämpeln
eller stämplarne bevarades noga af innehafvaren eller hans kansli och
gjordes vid innehafvarens dödsfall omöjlige för vidare begagnande. 1
Det påfliga sigillet var rundt och temligen tjockt, det kallades efter
fornromerskt bruk bulla. Ett med en sådan bulla besegladt påfligt bref
kallades gemenligen också en bulla. Utseendet af en påflig sigillbulla
1 Jfr härom den följande framställningen om skriftväsendet under medeltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
