Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 PÅFLIGE LEGATER.
kom påfven eller stiftets biskop, han kunde stadfästa val af erkebiskop,
biskop eller exemt (d. v. s. af stiftets biskop oberoende) abbot, öfva
domsrätt öfver exemte personer, meddela aflat intill hundra dagar
och tyda påfvens skrifvelser. En legatus a latere behöfde icke styrka
sin befogenhet genom uppvisande af. sin fullmakt. Legater af vanligt
slag hade att mottaga gengärd endast under den tid de vistades inom
det dem anvisade området. Som äfven så högt stående kyrkans män
som legati a latere icke voro för gode att företaga utpressningar, fann
redan det tredje lateranska kyrkomötet nödigt att fastställa, att en
kardinal ej fick färdas med mera än 25 hästar. En legatus a latere
skulle deremot från området erhålla ersättning för hela den tid han var
frånvarande från Rom, då han under denna tid icke erhöll den honom
eljes tillkommande andelen i de i Rom utgående penningemedlen.
Legati missi, som hade fått en särskild mission till ett visst
område, hade vida mindre befogenhet, hvilket framgår af de nyss
uppräknade rättigheter, som tillkomma en legatus a latere. Till legatus
missus nämnde påfven vanligen en prelat, men äfven kardinaler
mottogo en sådan mission. De, hvilkes mission berodde på innehafvandet
af ett visst biskopsstift, kallades legati nati.
De påflige legaterne i Sverige voro följande.
Om Ebo och Ansgar har jag talat utförligt i förra kapitlet. Vid
midten af 1100-talet kom såsom legat till Norden den nyutnämnde
kardinalbiskopen af Albano Nicolaus (sedermera påfve under namnet
Hadrianus IV). Denne förekommer på grund af sin värdighet såsom
kardinal omtalad i påflige urkunder mellan den 30 januari 1150 och den
20 februari 1152, men försvinner derefter ända till in i november 1154.
Under denna mellantid var det han besökte Norden. Mot slutet af
juli 1152 kom han till Norge, hvarest han upprättade erkebiskopsstolen
i Trondhjem och biskopsstolen i Hamar samt vidtog tillsammans med
biskoparne och tolf lekmän från hvart stift hvarjehanda anordningar till
kyrkans främjande, rörande hvilka den inhemska kyrkan icke hade
ensam beslutanderätt. Från Norge kom legaten till Sverige, hvarest han
ock skulle upprätta ett erkebiskopsdöme, hvari han dock icke lyckades,
alldenstund oenigheten var för stor inom landet. Den tiden regerade
ju i Sverige såväl Erik den helige som Sverker I. Åfven i Sverige hölls
ett möte, antagligen, såsom i Norge, med biskopar och lekmän, i
Linköping, vid hvilket många vigtiga saker förhandlades. I en bulla till
k. Sverker af år 1154 talas om beslut rörande kyrkornas frihet. I en
samtidigt utfärdad bulla till Sveriges biskopar talas om de straff, med
hvilka de skulle beläggas, som hade förgripit sig på andlige män.
Förmodligen täcker den ena uppgiften den andra. Vidare fattades
beslut rörande ’äktenskap’, hvarmed torde menas förbud för presterne
att ingå giftermål. Men detta var en sak, som antagligen icke
behöfde behandlas af de till mötet kallade lekmännen. Ytterligare fat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
