Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅFLIGE LEGATER I SVERIGE. 105
tades beslut om gäldande af den s. k. Peterspenningen; till denne
fordrades lekmännens medgifvande. För Norge omtalas äfven ett beslut
rörande rätten att utan arfvinges hörande förfoga öfver viss del af
förmögenheten till förmon för kyrkan. Härom nämnes emellertid icke
ett ord i de två Sverige gällande påflige urkunderne. Afven förekom
ett beslut rörande förbud för bärande af vapen. Detta beslut måste
naturligtvis fattas med en ganska betydlig inskränkning, ty den tidens
förhållanden voro ingalunda sådana, att man kunde obeväpnad anträda
en resa.
I slutet af år 1220 utnämndes till legat för Sverige
kardinaldiakonen Gregorius de Crescentio sancti Theodori.
Den näste påflige legaten var biskop Vilhelm. Han hade redan
år 1224 sänts som legat till Norden, till Lifland, Preussen, Holstein,
Estland, Semgallen, Samland, Kurland, Werland, Gotland och andra
öar. Landskapsnamnens ordningsföljd synes antyda, att man vid
påfvehofvet icke hade någon närmare bekantskap med de geografiska
förhållandena i Norden. Han besökte under denna sin legation Gotland,
der han vigde den ombyggda Mariakyrkan och predikade korståg mot
Öselborne med anledning af deras plundringar i Sverige. Han nämndos
år 1234 till legat för samma östliga område, hvarest han vistades några
år; i slutet af år 1243 sändes han som legat till Preussen, hvarifrån
han återvände år 1245, då han nämndes till kardinalbiskop af Sabina,
och år 1246 sändes han som legat till Norge och Sverige. Denna
hans legation framkallades af den Zorsko konungen Håkan Håkansson.
Mot slutet af år 1247 gick han öfver till Sverige och har der
uppehållit sig i Götaland. 1 Den 19 november befann han sig i Linköping
och ha hdlade under sin vistelse i Östergötland hvarjehanda ärenden
rörande Svealand. Den 1 mars 1248 var han närvarande vid ett
vigtigt möte i Skeninge, hvarest närvoro erkebiskopen och biskoparne
samt »månge andre» — det var ett möte, till hvilket äfven lekmän
blifvit kallade, ungefär såsom då kardinal Nicolaus höll möte. I en
vid detta möte utfärdad skrifvelse säger han riket i verldsligt som i
andligt hänseende vara på underbart och jämmerligt sätt upprördt.
Klagomålet i kyrkligt afseende gällde hufvudsakligen presternes
giftermål och konkubinat samt intrång från verldsliges sida å kyrkornas
inkomster. Ördalagen äro något sväfvande, men de torde gälla de fall,
då enskilde personer hade uppfört kyrkor och arfvingarne sökte
tillförsäkra sig så store förmoner som möjligt. Besluten gällde först
presternes giftermål och dermed samhörande egendomsförhållanden, vidare
våld mot andlige, i hvilket sammanhang predikarebröderne särskildt
framhållas, biskopars utpressningsförsök under visitationer —
hvarjehanda lindringar till förmon för kyrkoherdarne fastställdes —, kyrko-
1 Med undantag för ett besök vid Riseberga kloster i Närike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
