Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅFLIGE LEGATER I SVERIGE. 109
stodo utan herdar —, dels befästa kyrkan mot det sig från Tyskland
insmygande kätteriet. Hans bemödanden ledde dock ej till de resultat,
som han önskade.
Jag har i det föregående nämnt ett par legationer, som voro
förbundna med biskoplig (erkebiskoplig) värdighet inom ett visst stift. Ett
försök i sådan riktning synes hafva varit gjordt mot midten af
1200-talet, då Albert, erkebiskop öfver Lifland, Estland, Preussen och Riga, af
Innocentius IV nämndes till påflig legat för Preussen, Lifland, Estland,
Gotland, Holstein och Rügen. Sammanställningen af dessa delvis från
hvarandra skilda områden är för opraktisk för att hafva kunnat blifva
varaktig. Vilhelm af Sabina hade på 1220-talet fått ungefär samma
område — han besökte äfven, såsom vi sett, Gotland —, hopandet af
områden torde härstamma från en tidigare period, då man i Rom icke
var synnerligen förtrogen med Nordens geografi. Det har uppgifvits,
att kardinal Nicolaus af Albano gifvit erkebiskop Eskil i Lund, som
ersättning för Norges utskiljande från det danska erkestiftet, primatet
öfver den svenska kyrkan, »hvartill också hörde uppdraget att vara
påflig legat i Norden». Detta senare är ett misstag. Saxo Grammaticus,
som talar om primatet, säger icke ett ord derom, att erkebiskoparne i
Lund då eller senare skulle vara apostoliske legater för Norden. 1
I många fall öfverlät påfven honom tillkommande undersökningar
och domar åt andre, utan att tillgripa en så stor och för landskyrkorna
betungande apparat som att sända en legat ända från Rom. Andlige,
som bodde nära den ort, hvars förhållanden skulle pröfvas eller
afdömas, och som på grund deraf redan på förhand borde hafva
åtminstone någon kännedom om hvad frågan gällde, utsågos för utförande
af vissa uppdrag. Några exempel må vara nog. Innocentius III
uppdrog år 1208 åt tre biskopar, af hvilke de två residerade i Linköping
och Skara — namnet på den tredjes stift är i urkunden felskrifvet —,
att förmå Erik Knutsson att återlemna den usurperade konungamakten
till Sverker I. År 1213 uppdrog samme påfve åt cistercienserabboten
på Gotland och tvänne af öns prostar att upptaga och afdöma de
klagomål, som af svärdsriddarne i Lifland till dem hänskötes mot
personer, tillhörande den bremiska kyrkoprovinsen, särskildt biskopen. af
Riga. Under början af medeltiden voro den sydöstra Östersjökustens
förhållanden väl kända på Gotland. År 1229 uppdrog Gregorius IX
åt biskopen i Linköping, cistercienserabboten på Gotland och prosten
i Visby att hindra all handel från deras områden med Ryssarne, så
länge desse icke upphörde att förfölja de till den katolska tron
omvände Finnarne. Samme påfve lemnade år 1230 ett liknande uppdrag
åt erkebiskopen i Uppsala och biskopen i Linköping. År 1255 gaf
Alexander IV uppdrag åt erkebiskopen i Uppsala samt biskoparne i
1 Gesta Danorum (Holders upplaga), s. 470, 471.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
