Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 ERKEBISKOPAR, METROPOLITER. PALLIUM.
förseelser med straff — att afsätta en biskop var dock påfven
förbehållet —, att döma i andra instans, när man vädjade mot biskopars
dom, att fullgöra hvad ålåg suffraganerne och ej af dem gjordes; han
hade rättighet att ingripa, när biskopen dröjde utöfver den fastställda
tiden att tillsätta embeten, äfvensom att när ett domkapitel, i händelse
biskop ej fanns, försummade sina skyldigheter, dit sända en visitator
eller administrator. Erkebiskopen hade äfven rätt att inom fastställde
gränser meddela aflat för hela provinsen.
Metropoliter och erkebiskopar hade rättigheten att bära pallium,
ett öfver axlarna lagdt korstecknadt band. 1 I den äldsta kristna kyrkan
användes detta band, på grekiska kalladt omoforion, som en symbol
för herden, hvilken uppsöker det förvillade fåret och bär det på sina
axlar. I Österlandet buro alle biskopar detta band. I den vesterländska
kyrkan omtalas palliet förste gången år 513, då det af påfven lemnades
till metropoliten i Arles. Påfven sjelf bar det, efter fornkristen sed,
såsom romersk biskop. Påfven utdelade i början palliet åt
metropoliter, äfven åt biskopar, hvilke han ville af en eller annan orsak
särskildt hedra. Det skulle vara en påminnelse om den herdetrohet,
vederbörande måste ega, och gafs först efter det vederbörande hade aflagt
sin trosbekännelse. Att gifva palliet var ett medel att bringa
mottagaren i ett alldeles särskildt förhållande till påfven. Under 700-talet
framträder helt tydligt den uppfattningen, att palliet var ett för
metropoliterne karakteristiskt myndighets- och äretecken.
Palliet gafs af påfven på derom gjord ansökan, hvilken måste
vara inlemnad inom tre månader efter vigningen — försummades detta,
var man förlustig metropolitvärdigheten. Gregorius VII fordrade, att
den sökande skulle infinna sig i Rom för att få det. Men detta
påbud var, med det romerska kyrkoområdets stora utsträckning,
synnerligen opraktiskt och efterlefdes derföre ej heller. Till fordran på
afläggande af trosbekännelsen fogades småningom fordran på
afläggande af trohetsed. Påfven kunde äfven åt en primas öfverlåta rätten
att utlemna pallium. Så skulle erkebiskoparne i Uppsala mottaga
palliet af erkebiskopen i Lund, som var den svenska kyrkans primas.
Påfven hade rätt att bära palliet alltid och allestädes, när han
förrättade messoffret. Metropoliterne hade från början samme rätt, men
under 800-talet inskränktes rättigheten till vissa tillfällen. 2 Palliet
1 Detta kommer att närmare omtalas i det kapitel, som handlar om den kyrkliga
dräkten.
2 Enligt Pontificale romanum voro dagar och tillfällen följande: nativitas domini
nostri Jesu Christi, s. Stephani protomartyris, s. Joannis apostoli et
evangelistæ, circumcisio domini, epiphania domini, dominica in Palmis, feria quinta
in cœna domini, sabbatum sanctum, dominica resurrectionis cum duobus diebus
sequentibus, dominica in albis, ascensio domini, dominica pentecostes, festum
corporis christi, festivitates IV b. Mariæ semper virginis, purificacionis,
annunciacionis, assumpsionis et nativitatis, nativitas s. Johannis Baptistæ, festum
omnium sanctorum, festivitates omnium apostolorum, dedicationes ecclesiarum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
