Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKOPSVAL. 123
underställas påfven, alldenstund hr Olof var biskop i Strängnäs och
derför tillstånd kräfdes att utbyta ett stift mot ett annat. Han säges
vara vald af det uppsalensiska presterskapet och folket, »då
Uppsalakyrkan icke har något kapitel».
Den i tiden närmast följande uppgiften om ett i Sverige förrättadt
biskopsval — af år 1278 — röjer ändrade förhållanden. Domkapitlet i
Skara underrättar erkebiskopen i Uppsala, att, då den kanoniske lagen
föreskrifver, att biskopsval skall försiggå inom tre månader, hade till
en viss dag alle, som ville, borde och beqvämligen kunde deltaga i
valet, inkallats, och hade efter hvarjehanda öfverläggningar, ’per viam
compromissi’, öfverlåtits åt domprosten och tvänne kaniker att af flere
föreslagne kandidater utse en. Desse valde kaniken i Skara och dekanen
i Linköping Brynjolf Algotsson, den i Sveriges historia uppträdande
myndige prelaten, hvilken i brefvet om valet karakteriseras som »en
man af full och myndig ålder, efter som han redan fyllt det tretionde
året, en man af tillräcklig litteratur och född af äkta säng, befinnande
sig i diakonatets heliga ordning, hos de fleste fräjdad genom lif och
seder» Domkapitlet anhöll, att erkebiskopen ville medels händers
påläggning viga honom.
Här var det domkapitlet som valde. Om domkapitlen och deras
uppgifter får jag tillfälle att tala i det följande.
När erkebiskop Magnus i Uppsala hade aflidit år 1289, valdes på
det senast angifna sättet till hans efterträdare dåvarande erkebiskopen
i Åbo, Johannes, hvilken, om valet underrättad, svarade hvarken ja
eller nej, utan förklarade sig stå till påfvens förfogando. I detta fall
fordrades ett afgörande från påfvens sida: det var fråga om flyttning
från ett stift till ett annat. Är 1291 valdes domprosten i Linköping
Lars till biskop öfver stiftet efter enahanda ordning; »denne ursakade
sig visserligen af ödmjukhet, sägande sig vara oduglig och ovärdig,
men då vi voro mycket ifrige, fruktade han för att strida mot Guds
anordning, och ödmjukade sitt hjertas nacke under den gudomliga
kallelsens ok och ansåg sig, under åkallan af den gudomliga kärlekens
hjelp, böra ödmjukligen foga sig efter brödernes böner». Han afled
innan han hunnit blifva vigd.
Sedan underrättelse om hans frånfälle ingått till Uppsala,
sammankallades valmännen. Man beslöt denna gång att göra förrättningen
genom ’pröfning’ (per viam scrutinii procedere) och utsåg derföre tre
kaniker att ’pröfva’ (scrutandum) deras egne och andres röster. De tre
skrutatorerne trädde afsides, och efter granskning (exequisitis) af
samtliga röster valde de till erkebiskop dekanen Nils, som den tiden
uppehöll sig i Rom. Denne fann snart, att man derstädes ej ville i detta
fall medgifva kapitlet rätt att förrätta val, och afsade sig i påfvens händer
all den rätt, som möjligen kunde tillkomma honom genom det val,
som försiggått, hvarefter påfven genom provision nämnde honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
