Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 BISKOPSVAL.
kyrkliga och det verldsliga. Kejsaren fick taga del i bestämmandet
af kandidaten till en ledig vorden biskopsstol, och han hade rätt till
investitura regalium d. v. s. till insättning i de till stiftet hörande
områdena och verldsliga rättigheterna. Denna investitur skedde
emellertid ej längre genom öfverlemnande af staf och ring, hvilke voro
symboler för kyrklig myndighet, utan genom öfverlemnande af en
spira och beledsagades af tro- och manskapsed. Först efter denna
investitur kom den kyrkliga vigningen, till hvilken ock hörde
intronisationen, hvilken numera ej betecknade annat än afslutningen af alla
till valet hörande handlingar. Från sjelfva valet var allt verldsligt
inflytande uteslutet.
Det är hufvudsakligen de tyska förhållandena jag i det föregående
egnat uppmärksamhet, derföre att den svenska kyrkan från början stod
i en nära förbindelse till en tysk metropolitan. Vi hafva kommit till
den tid, då den svenska kyrkan började vara fullordnad, och vår
uppgift är nu att se till, huru biskopsvalen försiggingo i Sverige.
Vi hafva sett, huru biskopar sändes till Sverige från utlandet,
huru Olof skotkonung begärde, att erkebiskopen af Hamburg-Bremen
skulle sända en biskop till Skara. Några val kunde icke komma i
fråga förr än de olika svenska kyrkorna hade blifvit fullt organiserade
inom sig och i förhållande till metropoliten.
Den äldre Vestgötalagen har (rætlösæbalker kap. 2) en föreskrift
om biskopsval. »När man skall taga biskop, då skall konungen spörja
alla landen, hvilken de vilja hafva. Han skall vara bondeson. Då
skall konungen gifva honom i hand staf och guldfingrene [fingerguld].
Sedan skall man leda honom i kyrka och sätta i biskopsstol. Då är
han fullkommen till välde undantagande vigning» Detta stadgande
står således i öfverensstämmelse med de tyska förhållandena före
Wormskonkordadet. De öfrige lagarne tala ej om biskopsval. Så sent som
under Alexander III:s tid (1165—1181) valdes en ny biskop i
Linköpings stift, Kol, af presterskap och folk, med bifall af erkebiskopen
i Lund, konungen och jarlen (DS nr 183). År 1182 säger Lucius III
sig skicka till k. Knut sin käre son Egidius, som han hade gjort till
biskop i Vesterås efter den aflidne biskop Ilian, »enligt konungens
ifriga bön och påfvens (föregående) löfte». Dessvärre fattas närmare
upplysningar: vi veta intet om företrädarens dödsort, om valet, om
konungens förhållande till detta. År 1207 skrifver Innocentius III, att
konungens kapellan Valerius blifvit af ’clerus et populus’,
presterskapet och folket, kallad till erkebiskop. I detta fall måste påfven
tillfrågas, ty Valerius var icke af äkta börd, han behöfde således dispens,
hvilken icke kunde meddelas af annan än påfven. Erkebiskopen i
Lund, till hvilken skrifvelsen var ställd, k. Sverker och de svenske
biskoparne hade anhållit om dispens. År 1224 skref Honorius III ett
bref om Olof basatömers val till erkebiskop — äfven denna sak måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
