Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKOPSVAL. 125
skopskrönikan för Linköpings stift uppgifver, att Peter derstädes till
efterträdare fått domprosten Nils Marcusson, ’mest för herrarnes trug
och böns skuld’. Han deltog lifligt i tidens herrestrider och dog i
landsflykt; påfven hade redan år 1371 till hans efterträdare nämnt sin
kapellan Gotskalk. Tiden var orolig. När biskop Gotskalk år 1374
blifvit mördad, sände marsken till domkapitlet en underrättelse, att
rådet ansåge k. Albrekts kansler dekanen Arnold i Skara borde utses
till biskop, och rådde han kapitlet att välja honom, »så vida det ville
frälsa sin kyrka från odrägliga lidanden och undvika det värre var än
det redan utståndna» Arnold erhöll emellertid icke biskopsstolen.
År 1366 valdes domprosten i Upsala Birger Gregersson till erkebiskop
sub forma compromissi.
Det lagstridiga och våldsamma ingripandet från regeringens sida
på kyrkans valrätt fortsattes under k. Eriks af Pommern tid. År
1408 var erkebiskopsstolen ledig. Redan på begrafningsdagen började
förberedelserna till valet, man beslöt att använda forma mixta,1 och
utsåg till erkebiskop domprosten Andreas Johannis, hvilken vid något
tidigare tillfälle hade blifvit vald till biskop i Vesterås, ehuru detta
val, af en okänd anledning, icke ledt till något resultat.
Erkebiskopsvalet hade verkställts under iakttagande af alle laga former —
valakten antyder, att vederbörande voro djupt genomträngde af
öfvertygelsen, att man måste vara intill ytterste bokstafven laglydig, derest
man skulle kunna motstå främmande inverkningar. Dessa uteblefvo
likväl icke. Andreas blef ej af konungen konfirmerad, utan Dansken
Johannes Jerechini, hvilken konungen hade uppställt som sin kandidat
och som icke alls var vald. Det bedröfliga sätt, på hvilket han skötte
sitt embete, är bekant. Åt Andreas ville konungen bereda någon
ersättning och fann den vid samma tillfälle ledige biskopsstolen i
Strängnäs vara lämplig, ehuru dervarande domkapitel hade valt sin dekan
Gjorder. Den tiden tvistade tvänne påfvar om herraväldet öfver
kristenheten. Gregorius XII, som hade konfirmerat Johannes till erkebiskop,
hugnade Andreas med samma förmon, under det att motpåfven
Alexander V konfirmerade Gjorder. Hvardera kandidaten blef af motpartens
påfve bannlyst. Emellertid utgick Andreas segrande ur striden. Till
efterträdare fick han en k. Eriks kansler; huruvida oegentligheter äfven
då förekommo vid tillsättandet är icke kändt. Vid samma tid, åren
1401, 1415 och 1421, var biskopsstolen i Vesterås ledig. Om alle tre,
som vid dessa tillfällen upphöjdes på biskopsstolen, uppgifves, att de
voro Danskar och af konungen trugade på stiftet, vare sig konungen
inverkat på valmännen eller ook gjort valet om intet.
År 1421 förekom nytt erkebiskopsval, i stället för Johannes
Jerechini, som hade blifvit dömd sitt stift förlustig. Domkapitlet använde
1 Hvad dermed menades skall i det följande omtalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
