Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 BISKOPSVAL.
påfven anhölls om valets stadfästelse. Men deraf vard intet. I Rom
nämndes magister Jakob Ulfsson, erkedjekne i Växjö, kanik i Uppsala,
— han vistades den tiden i den helige staden — till erkebiskop och
vigdes i Rom. Det är möjligt, att politiska intriger framkallat eller
åtminstone bidragit till denne utgång.
En ännu större godtycklighet visades från påfvestolens sida i
början af 1500-talet, då en spansk kardinalbiskop af Östia hugnades med
Linköpings biskopsstol, från hvilken han, främlingen, för visst icke
kunde öfva någon för stiftet och den svenska kyrkan gagnande
verksamhet.
Vi hafva hunnit till gränsen af den nya tiden. Till den långa
rad af val, som i det föregående blifvit omtalad, vill jag lägga ännu
ett, det af år 1523, då Johannes Magni, påflig legat i Sverige, af
domprost och kapitel i Uppsala valdes till erkebiskop. K. Gustaf omtalar
i en skrifvelse till påfven, att så skett. I hvilken mon han medverkat
till valet, omtalar han icke, men väl framhålles ofta, huru ifrigt han
önskade Johannes till erkebiskop, och derom var domkapitlet icke
okunnigt. Detta val ledde emellertid icke till något resultat. Gustaf
Trolle var då ännu af kyrkan ansedd som erkebiskop i Uppsala. När
detta hinder hade fallit bort, då var reformationen i Sverige alltför
långt framskriden för att man kunde tillåta Johannes att intaga
erkebiskopsstolen.
I en valakt af år 1366 1 säges det, att det fanns tre former för ett
biskopsval: den Helige andes, scrutinium och kompromiss. I en
valakt af år 14082 talas om en fjerde form, som kallas blandad (mixta),
emedan i denne voro upptagna element såväl för valet genom
scrutinium som från kompromissvalet.
Berättigade att deltaga i valet voro alle till domkapitlet hörande
andlige, hvilke icke på ett eller annat sätt gjort sig dertill oduglige,
genom bannlysning, suspension o. s. v. De två anförda hindren
omtalas åtminstone i en svensk valakt.
Derest alle valmännen genast ena sig om en person, är detta den
enklaste form för valet. Det sades vara gjordt guasi per inspirationem
d. v. s. genom ingifvelse af den Helige ande. Var öfverensstämmelsen
icke så stor, måste en annan form användas.
Formen genom scrutinium (omröstning) var i den romerska kyrkan
den vanlige, ehuru detta icke synes framgå ur de till vår tid bevarade
svenske valakterne. Ur valkollegiet tillsattes tre skrutatorer, som måste
vara trovärdige. Omröstningen skulle vara hemlig och kunde ske på
1 Tryckt i Spegels Skriftelige bewis, s. 21 f.
2 Tryckt i samma arbete s. 26 f. Båda dessa mycket utförlige valakter äro af
största intresse och jag stödjer mig vid dem, då jag i det följande meddelar
en redogörelse för valhandlingens detaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
