Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 PÅFLIG PBOVISION.
kandidater, som domkapitlet på förhand hade utsett. Här synes alltså
en omröstning hafva försiggått, innan valet lades i händerna på
kompromissarierne (DS nr 650).
Valet skulle ske inom tre månader efter vederbörandes dödsfall.
Vanligen företogs det omedelbart efter begrafningen, hvilken skulle
försiggå på tredje dagen efter dödsfallet. Domkapitlet samlades då
till en förberedande sammankomst i sin vanlige lokal; år 1366 omtalas
som kapitelrum domkyrkans sakristia, år 1408 kapitelhuset. Vid detta
tillfälle öfverlades om det valsätt, som skulle användas och dag utsattes
för valet. Valdagens förhandlingar inleddes, sedan man hade påminnt
derom att bannlyste eller suspenderade icke finge deltaga i valet, med
messan om den Helige ande. Kandidater nämndes och diskuterades,
hvilket kunde taga mycken tid (det talas om discussiones multiplices).
När scrutinium användes, gingo skrutatorerne afsides för att
protokollföra och räkna rösterna. Kompromissarierne måste med ännu större
skäl träda afsides — år 1408 gingo de ut i förrummet i kapitelhuset,
de behöfde i deras ordning öfverlägga och bestämdes derför en
viss tid för dessa förhandlingar — år 1408 t. ex. från tredje timmen
till första vesperringningen. En af skrutatorerne eller
kompromissarierne nämnde å alles vägnar erkebiskopen eller biskopen, de öfrige
gåfvo derefter sitt bifall tillkänna. När domprosten Andreas hade
blifvit vald år 1408, uppsöktes han genast och fördes med fröjd och
gamman upp i domkyrkans högkor, hvarest han, ’såsom sed är’, sattes
i biskopsstolen. De närvarande sjöngo med hög röst te deum
laudamus, man ringde i klockorna, och valets utgång förkunnades för det
samlade presterskapet och folket. Den nyvalde fördes derefter in i
kapitelhuset, hvarest han bestormades med böner att åtaga sig det
maktpåliggande och mödosamma uppdrag, som åt honom blifvit
anförtrodt.
I de exempel, som förut blifvit uppräknade, omtalas ett helt annat
sätt att tillsätta stiftsherdar, den påfliga provisionen.
Den mäktige kyrkofursten Innocentius III förbehöll sig och sine
efterträdare rätt att nämna biskopar, ifall valet icke försiggått i
enlighet med de kanoniska föreskrifterna. Han tillät sig högst sällan,
och endast på särskilda skäl, att med åsidosättande af valrätten
utnämna biskopar. Innocentius IV (1243-—1254) gick vida längre och
nämnde månge biskopar. Då och senare funno påfvarne det af nöden
att under tider af särskildt orolig natur vidga sin makt genom att
nämna biskopar, hvilke blefvo deras bundsförvanter i striden.
Clemens IV förbehöll sig år 1305, då han upphöjdes på den hel. Petri
stol, att åt alle biskopar, som afledo vid den påfliga kurian, d. v. s. i
påfvens residensstad, nämna efterträdare. Af begär att skaffa
påfvestolen ökade inkomster gick hans efterträdare Johannes XXII (1316—-
1334) vidare. Han utsträckte provisionsrätten till alla de fall, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
