Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMKAPITLEN. 139
en viss straffrätt, att sammankalla kapitlet och leda dess förhandlingar,
att fördela göromålen, att granska deras utförande, att bevilja ledighet
och att upptaga nye medlemmar i kapitlet. Kapitlets prepositus
förlorade på sådant sätt just sådana göromål, på hvilka hans titel
berodde; han var visserligen den förnämste — i de fall, då
prostvärdigheten behölls —, men dekanen kunde i vissa fall hafva myndighet
öfver honom.
Inom den äldre kyrkan fanns en hög andlig tjensteman, kallad
*primicerius, 1 som hade att öfva tillsyn öfver de lägre kyrkotjenarne
och undervisa dem i hvad till deras tjenst hörde. 2 Under 1000-talet
försvinner flerestädes titeln primicerius och ersättes af titeln cantor.
Bådas embeten voro antagligen i hufvudsak desamma.
Under det kantorn öfvertog den skyldighet att undervisa i sång,
hvilken antagligen tidigare tillhörde primicerius, öfverflyttades dennes
skyldighet att undervisa i andra ämnen på en särskild tjensteman,
kallad scolasticus. Man var redan tidigt inom kapitlen angelägen att
få kandidater till de olika embetena inom kyrkan, och för detta
ändamål var det nödigt att till kyrkan samla gossar och ynglingar samt
gifva dem nödig undervisning. Äfven med afsecnde på skolastikern
gäller det, att hans embetsverksamhet kom att omfatta mycket, som
icke antydes i titeln, hvadan man fann det nödigt att tillsätta särskilda
biträden, som skötte den egentliga undervisningen.
Vården om de för gudstjensten erforderliga föremålen — liksom
omsorgen för deras anskaffande — ålåg en prest, som i äldre tid
kallades custos eller sacrista. Nå ågon olikhet låg i bådas tjenst, men
olikheten var ej stor, och småningom blef det Sed att förena embetena
i en mans händer. Som de förnämligare kyrkorna egde stora
dyrbarheter, kallades han äfven thesaurarius, d. v. s. skattmästare. Han hörde
till kapitlet och hade äfven presterliga förrättningar att utöfva.
I utlandet förekommo bland medlemmar af kapitlet källarmästaren
(cellerarius), kamreraren (camerarius), hvilken i de fall, då prost ej
fanns, skötte den ekonomiska förvaltningen, och slutligen portvaktaren
(portarius). Dessutom funnos tjenare af lägre grad.
År 1085 hade k. Knut den helige vid Lunds domkyrka stiftat ett
andligt konvent, bildadt i öfverensstämmelse med den hel. Augustini
regel. År 1145 synes det hafva blifvit ombildadt till ett sekulärt
kapitel. I den handskrifna memoriale fratrum, d. v. s. minnesboken för
bröderne i den hel. Laurentius kloster — oftare benämnd necrologium
lundense — finnes intagen en redogörelse för de ’kanoniska vanorna’
i detta konvent. 3
1 Primus in cera = den främste på vaxtaflan.
2 Gränserne mellan hans åligganden och archidiakonens äro icke alldeles klarc.
3 De äro tryckta i Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning,
1868—1869, s. 2 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
