Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMKAPITLEN. 141
och dryck 1 — sjukvårdare (infirmarius), kamrerare och
elemosinarius.
Inom den svenska kyrkan gick det långsamt med bildandet af
domkapitel. Den påflige legaten Vilhelm af Sabina genomdref ett
beslut (DS nr 382), att vid alla de (biskops)kyrkor, der kapitel ej fanns,
skulle man tillsätta en prost och åtminstone fem kaniker, hvilke, när
biskopsstolen var ledig, skulle på kanoniskt sätt utse ny biskop:
dessförinnan hade biskopar blifvit tillsatte genom den verldsliga makten,
d. v. s. af konungen och stormännen samt efter rop af en bullrande
folkhop.
I Uppsala fanns allraförst vid erkebiskopens sida ett collegium
monachorum, ett munkkapitel. Erkebiskop Jarl inrättade under k.
Erik Erikssons regeringstid — konungen dog år 1250 — ett kapitel af
sekuläre kaniker. Uppgiften härom, intagen i den erkebiskopslängd,
som finnes införd i det vid 1300-talets midt tillkomna s. k. registrum
upsalense, måste anses vara höjd öfver allt tvifvel. När ett kapitel i
Uppsala tidigare omtalas, måste vi dermed förstå det tidigare
collegium monachorum. Erkebiskop Peter omtalar i ett bref, skrifvet under
perioden 1188—1197, kaniker, som i Uppsala kyrka tjenade Gud. Han
skänkte bidrag till deras underhåll, ’för att stadfästa munkordningen
i vår metropolitankyrka’. Från år 1198 kallas desse kaniker ett kapitel,
och detta har tydligen tagit befattning med stiftets angelägenheter.
Detta munkkapitel synes emellertid hafva upphört, ty år 1224
uppgifver Honorius III, naturligtvis på grund af honom från Norden
tillhandakommen upplysning, att kyrkan i Uppsala icke hade något
kapitel. 2 Det kapitel af sekuläre kaniker, som erkebiskop Jarl
upprättade, antagligen under inflytande af den påflige legaten, motsvarade
dock icke dennes kraf, ty det bestod endast af fyra ledamöter, prosten,
erkedjeknen och tvänne kaniker. Erkebiskop Folke († 1270) ökade
kanikernes antal till tio — en af dem blef dekan —, erkebiskop Jakob
Israelsson († 1281) stiftade ett nytt kanonikat, det elfte, det tolfte
stiftades år 1344 efter tidigare förordnande af hertigarne Erik och
Valdemar, det trettonde år 1357, det fjortonde omtalas samma år, det
femtonde stiftades af marsken hr Karl Ulfsson af Tofta — före år
1371 —, det sextonde stiftades år 1396, det sjuttonde ungefär
samtidigt. Ännu ett kanonikat omtalas, hvadan Uppsalakapitlet
omkring år 1400 bestod af 20 medlemmar — 18 kaniker utom prosten
och erkedjeknen. Ett tidigare upprättadt kanonikat förenades på
1280-1 Vid vissa tillfällen företogs fottvagningen med större apparat; jfr kap. 25
och 26.
Min uppfattning af detta äldsta kapitel i Uppsala afviker således i viss mon
från den åsigt, som uttalats af Lundqvist i hans redan anförda afhandling.
Mig synes ingen anledning finnas att reducera betydelsen af de uttalanden
om kaniker och kapitel i Uppsala, som förekomma i urkunder till och med
år 1207.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
