Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 DOMKAPITLEN.
detta tillfälle uppträdde i biskops ställe. Biskopen var då icke död,
han afled först i november, han var således antagligen sjuk. Då
biskop Knut i Linköping under åren 1408—1414 var genom
ingripande i de politiska angelägenheterna öfta frånvarande, skötte
domkapitlet stiftets angelägenheter. 1 När erkebiskop Jöns Bengtsson satt
i den danske konungens fängelse, utfärdade han år 1463 fullmakt för
sitt kapitel att under hans nödtvungna ledighet förvalta hans embete.
Detta dels sjelfskrifna — i händelse af dödsfall —, dels efter
biskopens förordnande — under sjukdom —, dels sjelftagna 2
ställföreträdareskap skulle dock vara af kortare varaktighet. Enligt den
kanoniske lagen fick en biskopsstol ej stå ledig mera än tre månader,
ehuruväl ledigheten stundom, på grund af missbruk, som uppkommit,
kunde blifva långvarigare. När en biskop var ålderdomssvag eller
behäftad med en kronisk sjukdom, fick han ett särskildt förordnadt
biträde, hvarom jag redan (s. 136) talat.
Domkapitlets medlemmar skulle naturligtvis sköta sin tjenst och
derföre lefva och verka i stiftstaden. Så länge det var en vita
communis, var väl detta regel, men när kaniken fick egen bostad, brusto
bandet och ordningen. Tjenstegöromålen, af olika slag, hopades, man
behöfde biträden, man kom snart derhän, att man sköt arbetet öfver
på biträdena, under det att man samvetsgrannt behöll de med tjensten
förenade inkomsterna. Detta var ectt missbruk, som redan under loppet
af 1100-talet framkallade uppmärksamhet. I vissa fall kunde nog
giltiga skäl förekomma för en vistelse utom stiftsstaden; man kunde
besöka ett universitet, för att fortsätta studierna, man kunde hafva en
egen angelägenhet att föredraga för påfven eller man kunde hafva fått
ett uppdrag att vid påfvestolen föra en annans, en enskilds, ett stifts eller
en stats talan —i det senare fallet kunde frånvaran blifva ganska
långvarig, såsom vår historia intygar för medeltidens slutperioder —, man
kunde hafva så obetydliga inkomster, att man icke förmådde lefva på dem.
Detta sist nämnda förhållande gaf, såsom redan framhållits, anledning att
åt samme person gifva anställning vid flere domkapitel, hvilket ju
innebar, att han ej kunde vara i tjenstgöring mera än i ett. Åtminstone
ofta torde emellertid behofvet af en sådan förening af flere tjenster varit
mindre verkligt än framkalladt af begär efter vällefnad. Inom den svenska
kyrkan omtalas canonici non residentes, kaniker, som icke voro bosatte i
stiftsstaden, först under 1300-talet. De som hade för små inkomster
föredrogo framför vistelsen i stiftsstaden att bosätta sig vid den
prebendekyrka, som kunde vara dem upplåten. Domkapitlet i Strängnäs
säger år 1333 (DS nr 3009), att flere af kapitlets medlemmar voro bo-
Lundqvist anför s. 227 fem exempel.
2 År 1419 lade Uppsala domkapitel beslag på erkebiskopsbordets egendom och
inkomster, år 1420 sålde det en del af erkebiskopens tionde. Erkebiskop var
då Johannes Jerechini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
