Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMKAPITLEN. 157
var helt naturligt, då denna tjenstgöring i hög grad gynnade
kapitelmedlemmarnes beqvämlighet. Mot hvad eljes var sed hade
domkapitlen i Sverige förskaffat sig rätt att deltaga i tillsättandet af de
större pastoraten. 1
I en del ärenden hade domkapitlet rätt att gifva råd, under det
biskopen hade rätt att icke följa detta. Om med afseende på de fall,
då domkapitlets bifall (consensus) erfordrades, viss oklarhet föreligger,
måste denna blifva ännu större i fråga om rådgifningen. En biskop
var mera benägen än en annan att inhemta kapitlets råd. Gränsen
mellan de ärenden, för hvilka endast råd eller både råd och bifall
erfordrades, var med nödvändighet temligen sväfvande; ibland torde
väl ock kunna sättas i fråga, huruvida vi ega rätt att i alla de fall,
då endast råd omtalas, taga för gifvet att bifall ej kommit i fråga.
Jag nöjer mig med att anföra en del urkunder, i hvilke
domkapitlets råd eller annars någon dess åtgärd omtalas eller antydes. Om
någon kyrkoherde behöfde en vikarie, skulle han derom göra anmälan
hos domkapitlet. 2 Prester, som icke hade fast anställning, utan ströko
omkring i landet, skulla skickas till detta. 3 År 1261 föreskref
erkebiskop Laurentius i Uppsala, med kapitlets råd, att nyvigd prest, som
icke genast blifvit kallad till någon plats, skulle tjenstgöra ett år vid
domkyrkan; senare, då sådan tjenstgöring var obligatorisk, fordrades
kapitlets bifall för befrielse eller förkortning. År 1313 utfärdade
erkebiskop Nils Allesson en stadge om tionde med kapitlets råd. År
1281 utfärdade biskop Brynjulf i Skara en förordning om tionde,
våldsgerningar å vigd ort eller å helgdag samt osedlighet ’med kanikernes
råd’. Efter år 1412 förordnade biskop Magnus Tavast i Åbo, ’efter
mogen öfverläggning med kapitlet’, att presters barn skulle skiljas
från fadern och att ingen prest finge utan formel tillåtelse aflägsna sig
från stiftet. Domkapitlet deltog i vissa fall i biskopens domsrätt, men
om detta får jag tala i ett annat sammanhang. 4
När biskop blef hindrad att styra stiftet, om han blef sjuk eller
reste bort eller afled, inträdde domkapitlet såsom hans ställföreträdare.
År 1338, då biskopsstolen i i Linköping stod ledig, utfärdade domprosten
och kapitlet såsom stiftsstyrelse en urkund (DS nr 3370). Då
erkebiskopsstolen i Uppsala var ledig år 1292, uppträdde domprosten
Andreas såsom vikarie (DS nr 1056). År 1381 i september utfärdas ett
pro af erkebiskopen i Uppsala, biskoparne i i Linköping, Skara, Sträng-
, Vesterås och Åbo samt domkapitlet i Växjö, hvilket således vid
1 I den ed biskop Bengt i Skara svor år 1451 vid tillträdet af embetet hette
det bland annat: »att vi vid tillsättningen af de större och bättre beneficierna
skola äska vårt kapitels råd och samtycke.»
Stadge för Linköpings stift från medlet af 1300-talet: prostarne skulle hos
kapitlet begära vikarier för prester, som behöfde sådane (Reuterdahl, Statuta
synodalia, s. 47).
3 Reuterdahl, s. 84.
4 Om kapitlets rådgifvande rätt i öfrigt jfr Lundqvists afhandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
