Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 KLOCKAREN.
hade skyldighet att ringa till ottesång, messa och aftonsång samt mot
helg; mera behöfde han icke ringa utan särskild ersättning. Om
banden, i hvilka klockan hängde, lossnade, skulle klockaren tre söndagar
i rad ställa sig i kyrkodörren och derom underrätta socknen, i annat
fall bar klockaren ansvaret. Föll efter sådant tillkännagifvande klockan
ned och slog ihjäl klockaren, skulle socknen till hans arfvingar betala
tre mark såsom mansbot. Om klockan brast, utan att klockaren varnat
för hotande skada, skulle han till kyrkovärdarne erlägga tre mark. 1
Södermannalagen (kyrkobalken 4) har enahanda föreskrift om
tillsättande af klockare, nyckeln var så att säga tecknet på hans
värdighet; särskildt framhålles hans skyldighet att vårda kyrkans skrud.
Anmälan om väntad skada skulle göras tre söndagar i rad, men icke
åt hela socknen, utan åt kyrkovärdarne. Klockarens skyldigheter
omtalas i något sväfvande ordalag: han skall ringa till alla tider
(gudstjenster) samt göra full tjenst åt presten och socknen. Upplandslagens
kyrkobalk (kap. 6) säger: ’nu kan man komma till kyrkan och bedja
om klockor [d. v. s. att blifva klockare], då är rätt att taga den, om
hvilken båda sämjas, presten och socknen; sämjas de ej, då tage
sockncemännen sådan de sjelfve vilja. Om en vägfarande man sjuknade hos
en bonde, skulle denne underrätta klockaren och klockaren presten.
I Vestmannalagen (I, kristnubalken kap. 5) heter det, att bönder skulle
anskaffa klockare, han skulle först i kyrkan vara och senast ur fara,
han skulle vakta nycklar och ljus och funten, så att han ej längre
står öppen än han viges och barn döpes.
Huru mycket klockarens embete omfattade, framgår af ett
reglemente för klockaren vid Åbo domkyrka. 2 När klockaren hade blifvit
vald, öfverlemnades till honom af biskopen, i kapitlets närvara,
kyrkans nycklar, hvarefter klockaren i biskopens händer aflade ed att
troget förestå sitt embete samt vara biskopen och kapitlet hörsam.
Han skulle förvara nycklarne, å rätta tider uppläsa och stänga kyrkan,
han skulle hålla kyrkan ren och så ofta det behöfdes skura höga
korets ljusstakar och läsestolen, han skulle hvar dag hemta vin, oblater
och rent vatten och fördela detta på alle dem, som skulle hålla messa.
Om han var lärd, d. v. s. hade bokliga kunskaper, skulle han sjelf
försedd med röklin 3 deltaga i alla processioner. På själadagen efter
messan, dagen förut efter själaaftonsången och om askonsdagen skall han
gå i processionen med vigdtvattenskitteln, kapellanen bar stänkeln och
en tredje (helt visst en korgosse) rökelsekaret. Han skulle hålla
messovattenkaret rent, så att vattnet icke blef skämdt, fylla alla
vigdtvattenskaren med vatten och se till, att i hvart och ett fanns en stänkel, göra
ljusen till höga sankt Henriks altare och sockenaltaret och den helige
1 Östgötalagens kristnubalk kap. 4—6 och 8.
2 Reuterdahl, Statuta synodalia.
3 Om röklin jfr kapitlet om drägten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
