Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOCKAREN. 167
trängde från sine andlige domare och att när dem ej vidare lyster tjena,
de skola hjelpas till något godt gäll. Här upplät den andliga
myndigheten, i strid mot kyrkans lag och traditioner, åt lekmännen att
inverka på tillsättningen af presterliga embeten.
Från kyrkans synpunkt var onekligen denna anställning af prester
hos verldslige stormän betänklig, och hon kunde hos stormän, som
voro angelägne om utvidgande af sitt maktområde, framkalla
betänkliga sträfvanden. K. Magnus Eriksson begärde hos påfven och erhöll
äfven år 1347 tillstånd att taga i sin tjenst tjugo prester från alla
städer och stift i sina riken utan biskoparnes hörande — en vidt
gående fullmakt. »Afsigten härmed var utan tvifvel den att vid sidan
af landets presterskap bilda en särskild, från biskoparnes myndighet
frigjord, blott af konungen beroende korporation. Ur denna kunde han
sedan välja sine kanslerer, i den ega tillgång till den andliga hjelp
han behöfde, i den uppfostra åt sig inom kyrkan sjelf ett parti, som i
tvister med biskopar och domkapitel verksamt kunde bistå honom.
Det var samme, utan tvifvel klokt uttänkte plan, som morfadern, k.
Håkan i Norge, redan långt förut satt i verket, och som, om han ej
höll allt hvad han lofvade, likväl gifvit konungadömet ett ej ovigtigt
stöd. I Sverige deremot synes afsigten aldrig ens i minste mon kunnat
förverkligas.» 1
Vi hafva ett s. k. bevingadt ord, som säger, att klockaren räknar
sig till presterskapet. Icke på grund häraf, utan derföre att vi måste
i detta sammanhang sysselsätta oss äfven med presterkapets hjelpare,
vill jag nu äfven tala om klockaren. Namnet angifver, att han hade
att sköta kyrkans klockor och således äfven att sörja för ringningen.
Han omtalas redan i den äldre redaktionen af Vestgötalagen.
Östgötalagen innehåller flere upplysningar. Då klockare skall väljas,
uppställa bönderne tre kandidater, af hvilke presten väljer en. När valet
skett, lemna bönderne kyrkonyckeln åt presten, och denne lemnar
honom åt klockaren. Föreskriften är ganska betecknande: det var
bönderne, som förfogade öfver kyrkans nyckel, det fordrades en
öfverlåtelseakt från deras sida, för att presten skulle få honom i sina
händer, men det var icke bönderne, som lemnade honom åt klockaren,
utan presten lemnade honom åt sin tjenare klockaren. Om kyrkan
brann — eldfaran var under medeltiden större än nu, i följd af de
många ljus, som brunno under den katolska gudstjensten — eller stals
i kyrkan för öppna dörrar, då skulle presten göra socknen rätt för
förlusten, men han hade i sin ordning att vända sig till klockaren för
att få ersättning. När presten begaf sig ut i sockenbud, skulle
klockaren vara honom följaktig samt bära hans bok och stola.2 Klockaren
1 Lundqvist, anf. arb., s. 201.
2 Om stola, jfr kapitlet om presternes drägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
