Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 KYRKANS LÅGE.
mon ett öfverväldigande element. Nyomvände äro ju oftast de ifrigaste.
Dem låg det mycket nära att uppföra kyrkan på en plats, från hvilken
hon kunde synas vidt och bredt. Man har ock sagt, att från den
upphöjde platsen klockornas klang ljuder ut öfver bygden. Men under
vår första kristna tid torde icke klockorna hafva spelat någon mycket
stor roll. Det upphöjda läget var emellertid ock naturligtvis godt.
Jag talade nyss om Våmbs kyrka. Jag vill anföra ett annat exempel.
På den nordvestre udden af ön Hven ligger sankt Ibbs — d. v. s. sankt
Jakobs — kyrka, hon ligger der mycket högt, man ser från
kyrkogården djupt under sig ett fiskläge. Vår tid underlättar i högsta
grad samfärdseln, men i samme mon som samfärdseln utvecklar sig,
stiger lättjan. På den lilla ön Hven har man funnit att kyrkan ligger
i ett hörn, alltså excentriskt, men som ön är så stor, att de längst
bort boende hafva ungefär en half mil till kyrkan, vill man flytta
henne till en mera central plats — jag finner det beklagligt. Jag
förgäter aldrig det storartade intryck jag fick, när jag stod utanför
den gamla kyrkan och blickade ut öfver stora vidder åt alla håll.
Jag vågar hoppas, att denna min uppfattning i närvarande stund
vinner genljud i många hjertan. Men om så sker, så är det en vinst
från vår senaste utveckling. I början af århundradet var uppfattningen
en helt annan. En af våre bäste ortbeskrifvare är prosten Abraham
Ahlqvist. I sin ytterst förtjenstfulla beskrifning om Öland, utgifven
år 1825, heter det: »Ett stort fel, som i allmänhet kan anmärkas vid
öländska kyrkornas lägen, är deras uppförande oftast på sjelfva
landborgsbranten eller andra höjder, liksom templen voro uttryck af
mensklig fåfänga och borde så placeras, på det socknen måste skryta med
sin vackra sockenkyrka för sina grannar. Det är stötande att se i rad
fyra till fem kyrkor, liksom andra paradhus uppställda på ringa
afstånd ifrån hvarandra» (del 1, s. 154).
Redan under en del af den hedna tiden, under bronsåldern, hade
man, när grafhögar skulle uppföras, en synnerlig förkärlek för höjder,
på hvilka högarne ligga liksom upplyfta att öfverstrålas af himmelens
sol och att skönjas rundtomkring öfver bygd och vatten.
Kyrkan lades emellertid icke alltid på en höjd. Naturförhållandena
äro i vårt land vexlande, och det är dessa, som i högsta grad måste
verka bestämmande för val af kyrkostad. För öfrigt kunde t. ex.
den på ett utskjutande näs uppförda kyrkobyggnaden synas vide
vägar.
Många sägner tala om ovisshet vid val af plats för kyrkan, om
ett sätt att bestämma valet, som torde innebära qvarlefvor af heden
tro. När man öfverlät valet åt ett par stutar — hvar de stannade,
der uppfördes kyrkan —, så påminner detta om den lottkastning, som
hedningarne ställde till, när det gällde att fatta beslut i vigtiga frågor
(jfr s. 10).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
