Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALTARSTEN. ALTARSKIFVA. 255
götland; de äro af finare stenslag, hvilket ju var naturligt, då det som
ansågs vara heligt måste hedras. När relikrummet förekom i altarets
framsida, såsom t. ex. i Dalhems kyrka på Gotland, använde man en
sten af samma slag, som förekom i altaret, men tunn, så att han kunde
tjenstgöra som lucka eller dörr. När reliken nedlades i altarskifvan
och var helt obetydlig hvad utrymmet beträffar, gjorde man allenast
en liten insänkning och täckte denna med smält bly. Sådant är fallet
med altarskifvan från Bergunda kyrka i Småland, hvilken, sedan hon
flyttats från den ursprungliga platsen, fick göra tjenst utanför ingången
till prestgården och derifrån af mig räddats till Statens Historiska
Museum. I denna skifvas midt fanns en liten rektangel täckt med
bly. Jag lät öppna blybetäckningen, i närvara af prinsarne Gustaf
Adolf och Vilhelm, och under densamma förekom endast sand: reliken
hade fullständigt multnat.
120. 121. Altarskifva med kors.
Gotland.
I Tryde kyrkas altare, Skåne, hittades år 1830 under en väl
tillpassad stenskifva en fyrkantig fördjupning, hvari låg en blydosa, som
innehöll tvänne reliker.
I Guldrupe kyrka på Gotland var det invändigt rödmålade
helgedomsrummet anbragt i altarets framsida. Det var tillslutet med en
korstecknad stenskifva (gulaktig kalksten), 41/2 verktum lång, 27/8 tum
bred och 1—11/2 tum tjock (fig. 120). Denne altarsten är emellertid
mindre omsorgsfullt arbetad än de tre nyss omtalade, som förekomma
i Statens Historiska Museum.
Underbyggnaden till altaret är i Sverige af naturlig sten eller
tegel. 1 Skifvan är alltid af naturlig sten. I de flesta fall var hennes
heliga uppgift betecknad med fem kors, ett i midten, ett i hvart hörn,
jfr fig. 121. Men korsen i altarskifvan voro ingalunda obligatoriska.
På altarskifvan från Bergunda finnas inga kors, och jag har annanstädes
Fig. 120. Efter teckning i Antiqvarisk-topografiska arkivet.
Fig. 121. Skematisk framställning af en altarskifva med kors.
1 Tegel anses inom den romerska kyrkan i detta fall icke vara tillåtligt material.
Jfr Jacob, Die Kunst im Dienst der Kirche (1870), s. 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
