Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄKTARE. 335
Det är mindre troligt, att det betecknar den svenske konungen Karl
Knutsson, för hvilken begynnelsebokstafven K hade legat närmare till
hands.
Den andra kistan är här återgifven fig. 200. Här förekomma
endast arkitektoniska ornament. Någon antydan om denna kistas ålder
finnes icke, men vi kunna med trygghet hänföra henne till samma tid
som den föregående. I öfre kanten af ena inre gafvelväggen hafva
båda dessa kistor en liten låda, en s. k. läddicka, af samma art som
förekommer än i dag i kistor i allmogehem.
En tredje kista af liknande art förvaras i Gotlands fornsal. Hon
visar (fig. 201) mycken öfverensstämmelse med den förre af
Vadstenakistorna, men är af något mindre godt arbete i de arkitektoniske
detaljerne, och de fantastiska djuren äro vida vårdslösare utförda.
I en skånsk kyrka har jag sett ett skåp med jernbeslag i gotisk
stil, hvilket var stort nog att deri förvara messkläderna.
Det förnämsta altaret stod i koret framför apsis eller framför den
rakt afslutna korväggen. I de stora kyrkorna fanns, såsom redan blifvit
framhållet, utanför koret hvad vi kunna kalla ett andra högaltare, det
för lekmännen afsedda, derföre kalladt sockenaltaret.
När vi nu gå vidare i betraktande af faste delar af kyrkan, som
hade med gudstjensten att göra, kommer närmast läktaren, i gränsen
mellan koret och långhuset, på gränsen mellan högaltarets och
sockenaltarets områden. En läktare af denna art förekom emellertid endast
i de största kyrkorna, i de öfriga saknades utrymme. Önrdet läktare
är en försvenskning af det latinska lectorium, cn plats, hvarifrån
förelästes.
Otte säger: 1 »I biskops- och klosterkyrkor uppförde man, i stället
för ett enkelt skrank mellan koret och långhuset — dock, så vidt man
kan se, icke före 1200-talet — en tvärbyggnad af trä eller sten, med
spiraltrappor från koret. Denne byggnad hvilade på öppne bågar eller
hade i den undre delen tvänne genomgångar. Från denne byggnad
lästes evangeliet och derifrån kom namnet läktare. I domkyrkan i
Lybeck och i Mariakyrkan i samme stad kallades läktaren sångkor
(singechor), derföre att på läktaren var plats beredd för en kör, som,
beledsagad af tonerne från en liten på läktaren ställd orgel, utförde
liturgiske sånger, i synnerhet lofsånger».
I nyare tid har denne mellan koret och långhuset uppförde läktare
vanligen fått försvinna, då han verkade i högsta grad skymmande.
En läktare af denna art finnes icke bevarad i någon svensk kyrka,
1 Handbuch der kirchliehen Archäologie (5:e upplagan), del 1, s. 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
