Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKSTOLAR. 337
samme skatt 30 mark, till dess annanledes blifver beställdt.» Här är
således icke tal om någon läktare utan om ett hvalf, som uppbar det
öfre kapellet. Hvalfvet med deraf uppburet golf fanns tydligen qvar,
då Peringsköld skref.
Under den äldsta tiden ingingo som delar i det skrank, hvilket
skilde koret från långhuset, tvänne s. k. amboner, utsprång med
framstycken af sten, från hvilke diakonerne läste för menigheten. Den
ene var större och befann sig åt norr, den andre var mindre och
befann sig åt söder. Från den förre lästes evangeliet, från den senare
episteln. När under loppet af 1200-talet de större kyrkorna började
förses med tvärgående läktare mellan kor och långhus, föllo ambonerne
bort jämte det tidigare skranket. På läktaren, å den sidan, som vette
mot långhuset, anbragtes en pulpet, ofta försedd med ett utsprång,
från hvilket man kunde föreläsa eller predika för menigheten.
Ambonerne hade flyttats fram till korskranket, på det att föreläsaren
eller predikanten skulle bättre kunna höras. För att uppnå samme
fördel började man redan under 1000-talet att inom sjelfva långhuset
uppföra en predikstol, 1 hvilken tydligen är föregångare till
predikstolarne i våra kyrkor — en med bröstvärn omgifven upphöjd plats,
hvilande på ett eller flere pelarstöd och tillgänglig medels en trappa.
Dennes öfre del hade en form, som kunde påminna om en korg;
reformatorn Olaus Petri fick ju ock i följd af sin predikareverksamhet
vedernamnet ’mäster Olof i korgen’ (jfr fig. 208 och 209).
För att en predikan för eller annat tilltal till menigheten skulle ega
rum, var en predikstol icke nödvändig. Redan under den äldre tiden,
då biskopen hade sin hedersplats i apsis, reste han sig helt enkelt från
sin stol, när han ville tilltala presterskap och menighet. Presten kunde
ställa sig framför altaret och derifrån frambära sitt tal. Vissa
kungörelser meddelades af presten stående i ’sånghusdörren’, d. v. s.
kordörren, 2 åt den på kyrkobacken samlade menigheten. Andra
meddelanden kunde helt visst göras från samma plats. Någon predikstol af
vanlig art från medeltiden finnes icke i vårt land. Den äldste
predikstol jag känner för Sverige tillhör 1500-talets renässanstid och
förekommer i en gotländsk kyrka. De fleste prydlige predikstolar i våra
kyrkor tillhöra 1600- och 1700-talen.
1 Ordet förekommer i våra medeltidsskrifter under formerne predikare-, predika-
och predikstol. I den hel. Birgittas uppenbarelser (bok 4, kap. 49) omtalas ett
stort kor, och två predikarestolar voro i koret, en på högra sidan och den
andre på venstra sidan: här syftas tydligen på den gamla anordningen med
tvänne amboner.
I kyrkor, som icke hade dörr mellan koret och kyrkogården, fick väl dörren till
långhuset göra tjenst för samma ändamål.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 3. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
