Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMPORER. 375
emporer i den vestre änden af qvinnoklostrens midtskepp, af samma
skäl. Likaledes anbragtes emporer för nunnekonvent, som voro
förbundna med munkkloster. I den stora kyrkan i Aachen fanns en kring
kyrkan löpande empor, inom hvilken kejsar Karl den store hade sin
stol midt emot högaltaret. Denne empor var afsedd för hofvet. En
liknande anordning plägade förekomma i utlandets slottskapell.
Emporer öfver sidoskeppen förekommo under 900- till och med
1100-talet i nunneklostrens kyrkor, de kommo från början af 1200-talet i
användning i Rhenlandets sockenkyrkor, utan att man kan för dem
uppvisa en särskild kyrklig bestämmelse. Samma okunnighet råder,
enligt de tyske konstforskarnes åsigt, rörande de i flere vestfaliska
kyrkor förekommande vestlige emporerne, som äro försedde med
altaren.
Inom Sverige förekommo emporer af det senast nämnda slaget i
några kyrkor i Visby (Drottens, sankt ÖOlofs o. s. v.), antagligen i
följd af den gotländska arkitekturens organiska sammanhang med den
vestfaliska. Det synes mig icke nödigt att nedlägga mycken möda
på utrönande af en alldeles särskild kyrklig uppgift för desse
vestemporer: de voro uppenbarligen kapell, och torde de hafva kunnat
blifva anordnade än af den ena familjen eller gruppen af personer
än af den andra. En sådan vestempor har i Helgeandskyrkan i Visby
utvidgat sig så, att han bildar en öfre våning till hela åttkantshuset.
Emporer förekommo äfven i skånska kyrkor, t. ex. i Lunds domkyrka,
Dalby, Vä och Färlöf.
Emporerne voro samlingsrum för qvinnor, för förnäma, för
sångkörer. Från dem skilja sig triforierna, hvilka voro endast gångar med
öppningar åt kyrkans inre. De kallas triforier, emedan de mycket
ofta bestodo af tre med hvarandra förenade öppningar. Man har sagt,
att de kommit till stånd genom begäret att gifva ett rikarc utseende
åt långhusets murytor mellan de stora nedre bågöppningarna och den
öfre fönsterraden. Af sådant rent estetiskt skäl kunde man nog hafva
blifvit ledd till att i dessa murytor anbringa s. k. blindarkader, d. v. s.
rent dekorativa bågställningar, med bågarne och deras stöd
framspringande i relief från den släta murytan. För åstadkommande af
triforierna med deras inne i muren löpande gång kräfdes deremot ett
vida drygare och derigenom vida kostbarare arbete, för hvilket det
synes mig nödigt att söka någon praktisk uppgift. I triforiegångarne
kan man icke sitta; de äro så trånge, att en någorlunda korpulent
person endast med svårighet kommer fram genom dem. Jag håller
fortfarande på den åsigt, som jag uttalat i min bok Visby och dess
minnesmärken, nämligen att man använde triforierna till att genom
dem framhålla, för att af den i långhuset församlade menigheten
beskådas, kyrkornas dyrbarare reliker. Från utlandet är det kändt, att
man från kyrkorna förevisar för det utanför dem sammanströmmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
