Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 ORGLAR.
folket särskildt högvigtige reliker, t. ex. i domkyrkan i Trier,
Vårfrukyrkan i Nürnberg, Mariakyrkan i Mühlhausen in Th., sankt Leonhards
kyrka i Frankfurt am Main. Man kan tydligen hafva haft samma
intresse att förevisa sådane reliker för den menighet, som var samlad
inom kyrkan. Så kan man förstå den systematiska anordningen inom
Visby Larskyrka, i hvilken de två gångarnes öppningar komplettera
hvarandra. För öfrigt kunde man på ett ställe från den nedre gången
förevisa relikerna för en utanför kyrkan samlad skara.
Orgeln blef under medeltiden af största vigt för gudstjensten.
Vid midten af 700-talet kom en orgel till vesterlandet som gåfva från
den byzantinske kejsaren till Pipin den lille. Under Karl den stores
tid byggdes en orgel i domkyrkan i Aachen, så vidt man vet den
förste orgel, som var tillverkad för uteslutande kyrkligt ändamål.
Från 900-talet saknas orgeln icke gerna i katedraler och ansenligare
klosterkyrkor. Från slutet af 1200-talet funnos vanligen i de större
kyrkorna två orglar, af hvilke den ene var uppsatt längst i vester,
den andre, mindre, på läktaren. De förste orgelbyggarne voro
andlige, men redan vid midten af 1200-talet omtalas i Köln en factor
organorum, hvilken var lekman.
Den latinska benämningen organum återgafs i medeltidssvenskan
med orgha (plur. orghor). ÖOrgelspelet kallades orgholeker och
orghosangr. Att spela orgel hette leka i orghom. 1 I Visby
gråbröders anteckningar omtalas år 1344 en organista, som sjelf hade
byggt orgelverket. Örgelbyggare kallades orgelmakare eller
orgelmästare. En sådan, mäster Laurens, fauns i Stockholm på 1450- och
1460-talen. Han var tydligen en lekman.
Tidigt användo man portative orglar: en sammanhängande rad af
rör af från ene änden stigande höjd, dock åtminstone ofta med ett högre
och gröfre rör i hvar ände. Dessa rör stodo i förbindelse med en
väderlåda och spelades med tillhjelp af tangenter. En sådan orgel
hängde i en rem, som lades om halsen och hvilade på den venstre
armen. Med venstra handen sattes en liten bälg i rörelse. Med den
högra handen spelades på tangenterne. Viollet-le-Duc har 2 afbildat
en sådan, som har åtta tangenter och sexton pipor. En sådan
handorgel finnes afbildad bland skulpturerna å Uppsala domkyrkas
sydportal.
Abraham Hülphers, som mot slutet af 1700 talet utgaf ett arbete
öfver orgelverk, 3 omtalar i detta, att en prest från Halland fick år
1 Jfr benämningen lekare = spelman.
2 Dictionnaire du mobilier français, del 2 s. 298.
3 Historisk afhandling om musik och instrumenter, särdeles om orgverks-inrättningen
i allmänhet jemte en kort beskrifning öfver orgverken i Sverige (1773).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
