Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 ORGLAR.
sökt i koret afstänga en plats, inom hvilken presten kunde vara i ro,
intill dess hans embetsförrättning började. I Sundre kyrka, den
sydligaste på Gotland, hade man bildat en sådan provisorisk sakristia med
användande af det gamla orgelfodralet. Alla pipor äro längesedan
borta, men vi se hålen för tangenterne och bokstäfverne, som beteckna
toner och halftoner. Å framsidan, som är täckt med
helgonframställningar, förekomma tvänne dörrar, hvilka slogos upp, när man skulle
leka på orgeln. Det hela hade blifvit något omildt behandladt, så att
ett bräde har målningarna vända ned upp. I det inre förekomma
några antydningar om anordningen af bälgar, väderlåda o. d.
Helgonbilderne hänföra denne orgel till medeltiden. Dess bättre hafva vi
för hans tillkomst en alldoles bestämd uppgift. På denne
orgelomklädnad fanns fordom fäst en pergamentslapp, hvilken år 1827 togs
derifrån af en forskare; till all lycka hamnade han kort derefter i
Statens Historiska Museum. På dennc lapp läses följande fyra rader:
Anno milleno treceno septuageno
hoc opus est Sundris per Vernerum fabricatum
in Brandborgh natum subtiliter arte magistrum
Hoc procurauit hic tunc curatus Euidus
spiritus ad sydus cuius celeste meauit
alltså: år 1370 konstruerades denne orgel af mäster Verner från
Brandenburg genom föranstaltande af kyrkoherden Övid. Gotland lydde det
nämnda året under Danmark. Inom Sundre socken ligger Hoburgen,
och farvattnet derutanför har i alla tider varit farligt för sjöfarande.
Det är möjligt, att de månge temligen otydlige vapensköldarne öfverst
å orgelfodralet tillhöra tyske adelsmän, som lyckligen undkommit lifsfara
vid Gotlands sydspets och derföre stiftat detta orgelverk som en
votivgåfva. Visserligen synes inskriften tillerkänna kyrkoherden hedern för
orgelverkets anskaffande, men i sådant fall äro de adlige sköldarne
oförklarlige. Fig. 245 och 246 gifva en föreställning om detta orgelfodral.
Den andre orgeln, hvilken saknar bestämd tidsuppgift, men icke
torde vara mycket yngre, är enklare hvad utstyrseln beträffar, men
har mera af de inre anordningarna bevarade, hvadan han är af högsta
intresse. Om utseende och konstruktion vittna fig. 247 och 248.
Tornet var icke någon nödvändig beståndsdel af kyrkan, men man
var dock ganska angelägen att förse kyrkorna med torn. När de
nödvändige delarne, långhuset och koret, anlades, men penningemedlen
icke räckte till för uppförande af ett torn, sökte man ibland —. jfr
planen af Östra Gerums kyrka fig. 52 — underlätta för
efterkommande deras kompletteringsarbete genom att uppföra den store båge,
som möjliggjorde förbindelsen mellan långhuset och tornets nederste
del. Tomrummet fylldes visserligen med murverk, men detta var lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
