Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 UR. DOPFUNTAR.
med lika vördnad mot den heliga jungfrun, men deras tjenare gingo
förbi utan reverens, af hvilke den siste stängde [den högra] dörren.
Efter dess stängning hördes en ljudligare klang än tillförene». Vid
midten af 1600-talet var detta urverk i förfallet skick. »Nu finnes
endast, säger Brunius, af detta ryktbara urverk sjelfva taflan tillika
med jungfru Maria och Christusbarnet.» De som haft tillfälle att se
uret i Lybecks Mariakyrka, kunna lätt göra sig en föreställning om
detta ur. Det lybska uret är tillverkadt år 1405 och går ännu.
Äfven Uppsala domkyrka hade ett ur. Peringsköld berättar, 1 att
erkebiskop Jakob Ulfsson lät för 120 mark genom Petrus Dasypodius,
en munk i Vadstena, bak för stora altartaflan (alltså på samme plats
som i Lybecks Mariakyrka) inrätta ett astronomiskt urverk, »hvilket i
en sphæra utviste dagar och stunder med månens till- och aftagande
samt alle planeternes gång äret igenom.» I Vadstena klosters diarium
säges det vara fullbordadt år 1506 för ett pris af 700 mark.
Jag har till sist att tala om dopfuntarne. Uttrycket funt är en
vrängning af det latinska fons, hvilket betyder källa. I
medeltidssvenskan vexla formerna funt och font, vid sidan af dem förekommer
uttrycket fontkar. Ett minne af ordets ursprungliga betydelse ligger
i det i en medeltidshandskrift förekommande »i fundkars källa». Jag
har gömt funtarne till sist, derföre att de ursprungligen icke hörde
till kyrkan. I henne hade ingen rätt att inträda, som icke tillhörde
den kristna menigheten, och som dopet gaf tillträde till denna, måste
ju dopet egentligen försiggå utanför kyrkan. Så skedde ock under
den äldre kristna tiden, då man utanför mera betydande kyrkor
uppförde en dopkyrka, ett så kalladt baptisterium, en byggnad, som
omslöt en rund eller mångsidig bassäng, i hvilken den som skulle döpas
steg ned. Rättigheten att döpa tillkom i början biskopen, sedermera
gafs sådan rättighet åt presterskapet i vissa mera framstående kyrkor
— ett exempel från Holstein är förut omtatadt —, till sist fick dopet
förrättas i alla kyrkor. 2 Det kunde då icke komma i fråga att utanför
hvar kyrka uppföra ett dopkapell. 3 Bassängen, kallad piscina, fick
1 Monumenta Ullerakerensia s. 168.
2 Kapell hade ej doprätt, ej heller klostren, ty doprätten tillhörde icke munkarne,
utan presterskapet. På den urgamla planteckningen öfver klosterkyrkan i Sankt
Gallen (Schweiz) finnes dock plats för funten utsatt. Funten i Varnhewms f. d.
klosterkyrka har antagligen tillhört den tidigare sockenkyrkan Skarke.
3 Fordom ville man anse de i Sverige på enstaka ställen förekommande
rundkyrkorna hafva varit dopkyrkor, på grund deraf att de gamla baptisterierna
ofta voro runda. Särskildt har denna åsigt framhållits med afseende på
Skörstorps kyrka i Vestergötland. Förmodligen har man i Skörs- funnit en
påminnelse om skära, d. v. s. göra ren. Men ett baptisterium måste förekomma invid
en kyrka, och detta gäller icke de i Sverige förekommande rundkyrkorna,
hvilka helt enkelt äro sockenkyrkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
