Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALTARETS BEKLÄDNAD. 531
miserere — är pressad i samme form som den
motsvarande sidan å det nyss omtalade exemplarct, men den andra
sidan har i midten ett stort ingraveradt IHS samt de likaledes
ingraverade orden Dominus providebit, d. v. s. Herren skall sörja. Det
förre exemplaret torde tillhöra början af 1500-talet, det senare tillhör
uppenbarligen en senare del af samma århundrade — så vida icke
gravyren å den andra sidan är senare gjord, hvilket jag dock icke
tror —, men båda synas cmellertid vara utgångna från samma
guldsmedsverkstad. Båda exemplaren hafva ögla och hafva således varit
burna i kedja eller snöre.
ALBA. Se Drägt.
ALTAREREDE, ALTAREKLÅDE, CAPELLA.
De två första orden beteckna i medeltidssvenskan det ena det
som hör till ett altares utstyrsel; det andra, med inskränktare
bemärkelse, den del af altarets utstyrsel som består af väfda föremål. Äfven
förekommer uttrycket altaraskrudher, som betecknade ungefär
detsamma, men af den hel. Birgitta användes såsom i viss mon motsatt
mæssoklæþe och alteraklæþe. Terminologien var i hög grad
vacklande; messklädet, som närmast användes för den messan
förrättande prestens drägt, slås ibland samman med altareklädet. I k. Magnus
Erikssons och hans gemåls nyss anförda testamente gifves t. ex. till
högaltaret i Vadstena tillämnade klosterkyrka ’et ganst [— helt] par
kläde’ och i den närmare redogörelsen upptages såväl altarets som
prestens beklädnad. I stället för altareredet omtalas mæssorede. 1
Den latinska benämningen var capella, ett ord, som undergått många
sinsemellan skenbart osammanhängande skiftningar i betydelse. Enligt
legenden skall den hel. Martin af Tours hafva med svärd skurit bort
en del af sin mantel, för att dermed kläda en naken almoseman.
Denne mantelflik bevarades såsom en stor helgedom och kallades
capella, en diminutivform af ordet capa, mantel, kåpa eller kappa.
Namnet öfverflyttades sedan på denne reliks förvaringsrum, det kom
att beteckna en mindre för gudstjenst afsedd byggnad, vare sig denne
låäg ensam för sig eller slöt sig till en större kyrka, äfvonsom
uppsättningen af det som plägade förekomma å altaret. De andlige, som
hade vård om den hel. Martins mantelflik och som buro dennc
helgedom framför de merovingiske konungarne i deras många strider,
kallades capellani. Äfven ordet capella användes i våre rkunder med
1 I altare- och messredet måste naturligtvis kalken spela en mycket framstående
roll. Det oaktadt omtalas i en urkund af år 1453 ’eth messoredhe ok en kalk’
— ett nytt exempel på den godtyckliga terminologien. Par’ betyder
uppenbarligen icke hvad vi nu förstå med detta ord — eller en enhet af två —, utan
har betydelse af en uppsättning af sammanhörande föremål med obegränsadt
antal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
