Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 BELYSNINGENS ANVÅNDNING.
år 700) säger, att prester och folk den dagen vandrade genom
städernes hufvudgator under afsjungande af hymner. Olaus Petri
tillägger, att med dessa kyndelsmessoljus äro många missbruk uppkomna,
så att väl vore så nyttigt, ja mycket bättre, att vi inga ljus vigde.
I Läke- och Örte-böcker från vår medeltid, utgifna af G. E. Klemming,
heter det: ’bind uppå den sjuke ett stycke [af ett] vigdt
qvinnemesseljus’ och ’skall man i allt plåster gerna hafva vax af
kyndermessoljus’.
Enligt stadgen för Åbo domkyrkas klockare skulle
kyndelsmessoljusen sättas ’på väggarna’.
Den stora fastan var införd till minne af Christi lidande och död
— mörkrets kamp mot ljuset. Då ljusen spelade en så stor roll i
gudstjensten, måste särskilda anordningar denna tid vidtagas med
afseende på belysningen. I den ofta åberopade stadgen för Åbo
domkyrkas klockare talas om mörkaottesångsljus. Under veckan före
påsk, från onsdags afton, användes en ställning af trä, uppbärande en
triangel, å hvilken ljus voro fästa. Antalet skiftade, men stadgades
småningom till femton, hvilka släcktes det ena efter det andra, till
dess endast ett var qvar. Denna anordning hade olika namn med
tillägget ad tenebras, hvilket påminner om uttrycket
mörka-ottesångsljus.
Påskljuset (cereus paschalis) vigdes vanligen under påskaftonen
— det synes, som om det i Sverige hade vigts på samme gång som
kyndelmessoljusen m. fl. Påskljuset var mycket stort, det talas om
päskljus, som vägde en centner, i katedralen i Durham (nordöstra
England) måste man göra en öppning i takhvalfvet för att komma åt
att tända det. Det var således högt och tjockt, dess vidsträckta yta
pryddes med hvarjehanda inskrifter och bilder. Dess väldiga massa
kräfde ett starkt stöd, vanligen i form af en kolonn, hvilket stod vid
altarets evangelii-sida. Påskljuset brann under messor och
vespergudstjenster från och med påsk till och med himmelsfärdsdagen. 1
Ännu ett slags ljus omtalas i våre urkunder: kyrkomessoljusen.
Kyrkomessodagen var den dag, å hvilken man årligen firade en kyrkas
invigning. Stadgen för Åbo domkyrkas klockaro talar om
’kyrkomessoljusen, som sattes uppå väggen’. Det är redan (s. 89) omtaladt,
att man vid en kyrkas vigning målade tolf kors på kyrkans väggar,
till åminnelse af de tolf apostlarne. Å kyrkomessodagen satte man en
ljusarm i närheten af hvart af dessa kors, hvadan man i Tyskland
talade om Apostelkreuzleuchter.
När någon var svårt sjuk inom församlingen, skulle presten
begifva sig till hans eller hennes bostad, om möjligt först för att höra den
sjukes bikt, derefter återvända till kyrkan för att hemta Herrens lekamen
1 Pugin, Glossary of ecclesiastical ornament and costume, s. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
