Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIBORIER. 571
proterge (1) in ora morti(!) och Ave genade vrauwe mir, på en läses hec
est materia pixidis etc., 1 på två den mest passande af alla inskrifter:
”jag är det lefvande brödet, som nedkommer af himlen’ (ego sum panis
vivus etc.). Åfven andra inskrifter förekomma, t. ex. den för
nattvardsciboriet synnerligen lämpliga Ave verum corpus natum ex Maria
virgine vere (1!) passum in cru(c)e in mortum (1) pro homimnne(!) hell den
sanne kropp, född af Maria sann jungfru, och som lidit på korset in-
468. Ciborium från Öfver- 469. Ciborium från Hud- 470. Ciborium från Runtuna,
Jerna, Södermanland. dunge, Uppland. Södermanland.
till döden för menniskorna, vidare Ihesus autem transiens per medium
illlorum] — dessa ord, lånade från den evangeliska berättelsen om
anfallet mot Jesus under hans besök i födelsestaden Nazareth,
»men han gick midt igenom dem sin väg» (Lucas’ ev. kap. 4, v. 30),
Fig. 468—470. Efter original i Statens Historiska Museum.
På en pixis förekommer den mycket ärliga inskriften ego sum de cupro (jag
är af koppar). Detta uttryck är ärligare än den inskrift, som förekommer å en
tegelsten, som från Lösens kyrka i Blekinge kommit till Statens Historiska
Museum, å hvilken finnas med runor tecknade orden ego sum lapis, d. v. s. jag
är en sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
