Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMERALE. 575
biskopar följde exemplet. Inom andra kyrkliga områden arbetade
man i motsatt riktning: den hel. Bonifacius t. ex. föreskref år 745
den största enkelhet i den presterliga drägten, men af hans uttalande
framgår, att denna redan då bestod af flere plagg, hvilka voro mer
eller mindre karakteristiska för det andliga ståndet. Mot slutet af
800-talet var prestdrägten fullt utbildad, äfven om hon sedermera
undergick flere ändringar och äfven ökades, dock endast med mindre
vigtiga tillägg. Då det var under detta århundrade, som kristendomen
först infördes i Sverige, har jag ingen anledning att här inlåta mig
på de tidigare förberedelserna. Det gör till fylles att vi hålla oss
vid det till sist vunna resultatet.
När presten, diakonen och subdiakonen skulle bereda sig att
förrätta de gudstjenstliga handlingarna, anlade de öfver hvardagsdrägten
den officielt kyrkliga.
Det första plagget kallades amictus, humerale eller superhumerale,
hvilket infördes under 700-talet; tidigare var halsen bar. Humeralet
bestod af en fyrkantig duk af fint linne; i närvarande tid har
humeralet en längd af vid pass 70 cm. och en bredd af 55. Framkanten
var prydd åtminstone från 1000-talet med en broderad remsa, och
midten upptogs af ett i linne sömmadt kors. Medels tvänne band
hölls humeralet fast. Det lades öfver hufvudet, så att det föll ned
öfver hals och axlar — deraf namnet. Ånnu under 1200-talet bar
presten humeralet öfver hufvudet, intill dess han beträdde altarets
trappsteg för att förrätta messoffret; då drogs det ned och omslöt
halsen som en duk eller hängde ned på ryggen som en capuchon.
Katedralen i Sens i Frankrike har i sin skatt ett humerale, som
uppgifves hafva tillhört den hel. Thomas Becket af Canterbury († 1170). 1
Dess utseende visar fig. 475. Det nedfällda humeralet ses å fig. 471
och fig. 472. Humeralet omtalas af Laurentius Petri såsom hörande
till prestdrägten.
Derefter iklädde sig presten, diakonen eller subdiakonen en alba,
en messkjorta, under vår medeltid kallad messusärk, hvilken var så
lång, att hon alldeles skylde den hvardagliga drägten. Alban är den
äldsta egentliga drägten för de andlige. Alban var sluten om halsen
och om armlederne och blef till sist fotsid2 (fig. 472; hon synes
äfven å fig. 471) och mycket vid, så att hon å sidorna föll i många
veck. Framsidan och sedermera äfven baksidan höllos fria från veck
genom ett längst ned påsydt tygstycke eller broderi (jfr fig. 471
och 472). Sådana, något smalare, täckte ärmlinningarna (jfr fig. 472).
1 Denne Thomas Becket var känd och hedrad som helgon äfven i Sverige. En
bild af honom har från Skepptuna kyrka i Uppland kommit till Statens
Historiska Museum.
2 I äldsta tid var alban icke fullt så lång och var då stundom försedd med en
capuchon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
