Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOLA. 577
den romerska kyrkan en stor symbolisk betydelse. I öfriga fall har
jag ej och vill ej i det följande sysselsätta mig med henne i detta
sammanhang; i den siste delen af detta
mitt arbete ämnar jag egna min
uppmärksamhet åt den under medeltiden så
mycket betydande symboliken, men i
detta fall, då det är fråga om något
fullkomligt onyttigt, anser jag mig böra
meddela hvad Guilelmus Durandus († 1296)
säger i sitt arbete Rationale divinorum
officiorum, att presten sätter på sig stolan,
efter att hafva kysst henne, och kysser
henne, när han tagit henne af sig, för
att gifva tillkänna sin vilja och önskan
att bära det lätta ok, som betecknas af
stolan. När presten vigdes och iklädde
sig stolan, sade biskopen till honom:
»Mottag Guds ok.»
Stolan bestod i äldsta tid af linne
och var helt enkel. Redan tidigt slösades
å henne en mycket rik utstyrsel. Den
nyss nämnde Thomas Beckets stola,
förvarad i Sens, består af guldtråd samt
purpurfärgadt, hvitt och grönt silke, är
kantad å sidorna med silfver och nedtill
med beslag af drifvet silfver, dessutom
prydd med perlor. Den ursprungligen
föreskrifne hvite färgen spelar således här
en mycket underordnad roll. Stolans två
ändar voro ofta vidgade.
Stolan bars ursprungligen af
diakonen, på den tid då hon ännu fyllde den
ursprungliga uppgiften att användas för
rengöring. Diakonen lade henne öfver
den venstra axeln, fäste henne vid högra
höften, från hvilken ändarne hängde ned.
Så finna vi ock stolan i fig.471 och 472. Men
redan tidigt kom stolan att höra äfven till
prestens drägt. Hon lades då om halsen och
hängde således ned öfver båda axlarna,
men korsades under albans bälte. Enligt
Durandus underlät biskopen denna korsning, han lät således stolans
ändar hänga rätt ned från axlarna.
Fig. 476. Efter original i Statens Historiska Museum.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 3. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
