Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 DRÅGT.
dorna snören — liksom vi använda sådana på vissa slag af gardiner —
för att hissa upp sidorna, hvarigenom veck bildades å fram- och
bakstyckena. Då ej heller denne metod var utan besvär, skar man ut
sidorna, så att armarne icke hindrades med afseende på
rörelseförmågan. Resultatet blef:. ett aflångt, i båda ändar rundadt tygstycke
med ett rundt hål för hufvud och hals. Ett stycke hängde ned
framtill, ett annat, något längre, baktill — d. v. s. vår nuvarande
messhakel. Denna ändring af formen försiggick under medeltiden. Innan
utskärningarna gjordes i sidorna, måste messhakeln vara förfärdigad
af mjukt tyg, helst siden. Messhakeln i hans senare form kunde vara
af huru tjockt och tungt tyg som helst. Han hängde ned fram och
bak utan alla veck och kunde derföre också förses med hvarjehanda
tyngande prydnader.
Kring messhakelns öppning för hufvudet sattes tidigt en bård och
från denne gick nedåt å såväl fram- som baksidan en smal, men
prydlig ribba. Denna anordning förekommer på en messhakel, som
förvaras i Brauweiler i Rhentrakten och anses härstamma från år 1143.
Ungefär vid denna tid uppenbarar sig en annan typ för messhakelns
prydande. Fram och bak fastsyddes remsor i form af ett y eller
ett Y. De sneda linierna möttes öfver axlarna. Den nedre stafvens
fortsättning slutade vid hålet för hufvud och hals. Denne form var
i Tyskland rådande till in i 1400-talet, då på ryggsidan anbragtes ett
broderi, bredare, i form af ett latinskt kors, framsidan var då antingen
oprydd eller pryddes med en smal vertikal remsa. På ryggkorset
broderades bilden af den Korsfäste, ihland med evangelisternes
symboler å korsets fyra vidgade ändar. Den alltmera stigande dyrkan af
jungfru Maria beredde äfven henne en plats på messhakeln. Å
ryggsidans breda kors anbragtes dessutom rader af enstaka bilder eller
scener ur den heliga historien. Några exempel från svenska kyrkor
eller museer må här meddelas.
Fig. 478 visar en messhakel af år 1482. Han består af sammet i
grönt och guld. På framsidan finnas inge prydnader, på baksidan endast
en från den öfre kanten till den undre löpande remsa, å hvilken ses
broderade bilder i arkitektonisk omramning. Bottnen är icke broderad
utan består af brun sammet. Bilderne föreställa den hel. Anna, jungfru
Marias moder, en biskop, antagligen Henrik i Uppsala och Finland,
den hel. Birgitta, den hel. Martin af Tours, som skär af sin mantel
en flik åt tiggaren, den hel. Sigfrid i Växiö, med systersönernes tre
hufvud i ett ämbar. Längst ned förekommer erkebiskop Jakob Ulfsson
sjelf, böjande knä och uttalande en bön om barmhertighet. Hans
identitet fastställes af årtalet och vapenskölden.
Fig. 479 visar en messhakel, som tillhör Strängnäs domkyrka och
blifvit till henne skänkt af biskop Sigge Ulfsson (sparre), hvilken
styrde stiftet under åren 1450—1463. Tyget är halfsiden, i hvitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
