Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 DRÄGT.
fingrarne. Ett biret är här afbildadt fig. 489, figuren är tagen från den i
det föregående afbildade grafstenen öfver domprosten Helge i Strängnäs.
I erkebiskop Nils Ragvaldssons stadge — således under
1400-talet — säges, att rätten att bära biretum fuscum (= svart)
tillkommer prelater, kaniker och graduerade. Om någon annan prest tillät
sig att bära ett sådant, måste han afstå det åt den förste
biretprivilegierade, som mötte honom och gjorde anmärkning öfver hans
tilltagsenhet. 1 I Söderköpingskonciliets beslut af år 1441 säges, att inge
prester få bära biret, såvida de ej äro prelater, kaniker eller graduerade. 2
Biretet spelade en rätt betydlig roll inom kyrkan. År 1350
omtalar biskop Sigge i Skara, att han till sitt embete vigt den förste
dekanen vid hans domkyrka, per birreti mei tradicionem, genom att
öfverlemna mitt biret, och år 1481 omtalas, att erkebiskop Jakob vigt
en kyrkoherde per bireti nostri imposicione, genom att sätta på honom
mitt biret. Detta hade icke kunnat ske, derest icke biretet haft en
alldeles särskild betydelse. 3
Då jag här talat om hufvudbonader, torde det vara skäl — då jag
annars ej lätt får tillfälle att upptaga detta ämne — att tala om något,
som väl ej hör till drägten, likväl till det utseende,
som en prest hade i motsats till lekmännen, jag menar
tonsuren. På den, som ville ingå i det presterliga
ståndet inom den romerska kyrkan, skulle håret på
489. Biret. hjessan rakas bort och, som håret naturligtvis ville
växa igen, skulle rakningen förnyas hvar månad. I
början var det rakade stället stort, omgifvet af en liten krans af
hår. Senare inskränktes rakningen; år 1388 bestämdes på en italiensk
synod, att den rakade rundeln skulle hafva ett tvärmått af åtminstone
fyra finger. Ju högre presten steg i graderne, desto vidare skulle
den rakade fläcken vara. 4
Biskop Nils Hermansson föreskref mot slutet af 1300-talet, att den
andlige skulle hafva corona apostolica — hårkransen — och en pas-
Fig. 489. Efter fotografi i Antiqvarisk-topografiska arkivet.
1 Reuterdahl, Statuta synodalia, s. 163 föreskriften blef förnyad s. 188.
2 Samma arbete, s. 117.
3 Bock (Geschichte der liturgischen Gerwänder des Mittelalters, del 2, s. 346)
omtalar, att de engelske biskoparne använde mot slutet af 1200-talet en låg, rund
hufvudbonad, som redan då kallades birettum, »och synas de vid förlänandet
af kyrkliga beneficier hafva liksom företagit ett slags investitur med denne
hufvudbonad». Vi lära detta af ett textställe, som Ducange anför under ordet
birettum. Detta lyder: »Thomæ custe providimus de beneficio ecclesiastico ...
illudque eidem Thomæ contulimus ac eum de ipso per nostrum birettum
præsentialiter investimus.» Bock känner således intet motsvarande från något
annat land. Att härifrån sluta till en närmare förbindelse mellan de
engelska och svenska kyrkorna torde dock vara förhastadt. Vid den tid, då
den engelska kyrkan utöfvade ett visst inflytande på den svenska, fanns icke
biretet.
4 Tonsuren gjorde det särskildt nödvändigt för prestene att i de icke uppvärmda
och icke dragfria kyrkorna använda en hufvudbonad såsom biretet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
