- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Tredje delen /
602

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

602 DRÄGT.

Biskopsstafven var icke undandragen medeltidens begär att åt de
för heliga syften afsedda föremålen gifva en prydlig utstyrsel.
Derigenom fick kroken en sådan anordning, att han alls icke påminner
om den ursprungliga uppgiften att till hjorden draga tillbaka de får,
som voro benägna att vandra å villostigar.

I medeltidssvenskan kallas biskopsstafven biskopskrycka,
biskopskrökla eller biskopsstaf.

Man fäste vid kroken ett sudarium, ett tygstycke, som var afsedt
att gifva möjlighet för biskopen att, när värmen var stor, aftorka anletet.
Som sudariet mer eller mindre pryddes, gjordes dess ursprungliga
bestämmelse helt eller nästan helt omöjlig. Liksom i så många andra
fall, särskildt rörande den liturgiska drägten, påminnte emellertid
sudariet om en ursprunglig uppgift. Sudariet förekommer fig. 503.

Vår lutherska. kyrkas biskopar bära å bröstet ett vid en kedja
hängande kors. Sådana biskopskors kallade pectoralia, förekomma
äfven inom den romerska kyrkan, men de hade icke under medeltiden
blifvit ett kännemärke för biskopsvärdigheten. Då var det vanligt
för menige män och qvinnor att om halsen bära
ett kors, ofta innehållande reliker.

Påfven bar och förlänade åt visse gynnade
biskopar rätt att bära ett plagg, som kallades
rationale. Det bestod af en ganska bred remsa,
som lades öfver axlarna och var försedd med
konkave plåtar vid axlarna eller midtfram samt
med nedhängande tungor. Huruvida någon svensk
biskop erhållit förmonen att bära ett sådant
utmärkelsetecken känner jag icke.

För erkebiskopen var palliet utmärkande.
Dermed förstås ett handbredt band af hvitt ylle,
som lades öfver axlarne och såväl fram- som bak-

504. Pallium. till gick ned med en fortsättning. Palliet skulle

vara tecknadt med sex svarta kors.

Palliet bars i den österländska kyrkan af alle biskopar. Detsamma
synes hafva varit sed i den vesterländska kyrkan, till dess påfven
gjorde palliet till ett utmärkelsetecken för erkebiskoparne. Palliet
skulle af den till erkebiskop valde sökas hos påfven och måste betalas
med dryge penningar. Det tillverkades af ull, som skars från får,
hvilka hade blifvit för ändamålet vigda den 21 januari. Att döma
efter uttryck i svenske urkunder lades palliet på apostlafursten Petri
graf för att från denna mottaga särskild helgd.

Fig. 502. Efter Worsaae, Afbildninger fra det konglige Museum for nordiske
Oldsager.

Fig. 503. Efter den nyss omtalade bilden af Thomas af Canterbury i Statens
Historiska Museum.

Fig. 504. Efter Bock, Geschichte der liturgischen Gewänder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 5 11:42:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/3/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free