Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628 HELGEDOMAKAR.
hennes upptagande i helgonens skara. Undersökningar anställdes, och
påfven, som år 1482 förklarade sig för tillfället hindrad att fatta ett
beslut om hennes kanonisering, medgaf, att en tillbörlig ärebetygelse
måtte egnas henne. En sådan kom ock till stånd sju år senare.
Kyrkan befriades från allt flyttbart skrymmande, som kunde hindra
folk att strömma till i stor myckenhet. Anordningar gjordes för
kyrkans festliga belysning. Erkebiskop Jakob Ulfsson och fyra biskopar
infunno sig, likaledes hr Sten Sture med rikets råd och månge riddare.
Den 1 augusti upplyftes ur grafven den kista, i hvilken fru Katarina
hvilade, och nu börjades styckningen. Erkebiskopen tog upp hennes
hufvud, han och de öfrige officielt närvarande kysste det, och det lades
derefter in i ett för ändamålet afsedt, dyrbart helgedomakar, dock ej
fullständigt, ty underkäken togs bort och inlades i en bergkristall,
som var infattad i guld och silfver. Armarne skildes från kroppen
och inlades hvar i sitt kar. Återstoden af benen samlades upp och
inlades i en liten kista, utvändigt målad, invändigt öfverdragen med
ett purpurkläde. Denna kista sattes derefter in i ett större skrin —
det i hertig Karls inventarium omtalade — och bars från grafven af
de fyra biskoparne. Man var emellertid icke nöjd med detta skrin,
man ville hafva ett dyrbarare, och för detta ändamål samlades silfver,
hvilket dock slutligen hamnade i k. Gustafs händer. 1
I nyss nämnda inventarium för Vadstena klosterkyrka omtalas
äfven den hel. Ingrids skrin. Hennes minne var fäst vid Skeninge
nunnekloster. Hur hennes skrin kommit till Vadstena kan jag icke
förklara, såvida det icke skett i sammanhang med reformationsverkets
genomförande, då det behöfde räddas från Skeninge. Den hel. Botvids
reliker förvarades i Botkyrka, den hel. Eskils i Strängnäs, den hel.
Hemmings i Åbo. För alle desse reliker torde stora skrin hafva varit
anskaffade.
Man använde äfven skrinformiga helgedomakar af mindre mått,
sådana som beqvämt kunde uppställas på ett altare. Fig. 515 visar
ett af trä, öfverdraget med plåtar af drifven och förgylld koppar, som
tillhört Eriksbergs kyrka i Vestergötland. Enligt den i det föregående
(s. 613) meddelade inskriften har detta skrin innehållit en myckenhet
reliker, hvilke nu alle äro försvunne. I skrinets botten förekommer
ett fyrkantigt hål, hvars lucka nu är borta. Genom detta hål kunde
man taga ut relikerne, derest man ville förevisa dem för den troende
menigheten. Ett skrin af enahanda anordning och teknik har fordom
funnits i Jäla kyrka nära Falköping; det förvaras nu i Skara museum. 2
Jäla kyrka låg — hon är nu borta — i närheten af stiftsstaden Skara,
och derföre kunde denna kyrka ganska lätt få en prydlig utstyrsel.
1 Jfr Silfverstolpe, Historiskt bibliotek, del 2.
2 Det är afbildadt i Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift h. 6 & 7 s. 122.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
