Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALKAR. 651
Af denna anledning kunna vi sluta oss till kalkens form under
1000-talet från den kalk, som hittats under golfvet i Skara domkyrka
och hvars inskrift Adalvardus peccator, syndaren Adalvard, gör det
obestridligt, att denne kalk ursprungligen legat i en graf, som
omslutit liket af den ene af de två Adalvardar, som under 1000-talet voro
biskopar i Skara, d. v. s. af den tidigare Adalvard, som afled i Skara
och måste hafva blifvit begrafven i stadens domkyrka; den senare
Adalvard hade egenmäktigt öfvertagit styrelsen öfver Skara stift,
kallades ock bort derifrån och dog utom Sverige. Kalken är ytterst enkel
(fig. 537).
Från 1100-talet finnes mig veterligen ingen svensk kalk bevarad.
Deremot hör en synnerligen praktfull kalk af silfver till den förut
omtalade skatt af kyrkliga föremål, som år 1676 hittades i närheten
af Linköping och till en del hamnat i Statens Historiska Museum. 1
Denne kalk befinner sig i ursprungligt skick; koppen har icke blifvit
ändrad. Foten har under en rad af rundbågar hvarjehanda bilder.
Öfver desse rundbågar fylles fotens yta af bladverk af en synnerligen
rik utstyrsel, och detta bladverk är detsamma, som vi sett å de månge
vestgötske grafstenarne med växtornament, men det är något mera
utveckladt, hvilket väl kan till en del bero derpå, att materialet i
kalken, silfret, medgaf en finare och rikare utarbetning, men också
torde bero derpå, att kalken är något senare än de nämnde
grafstenarne. På kalken är det visserligen romanska motiv, som herska
— med undantag af en liten list, som omsluter den nedre kanten af
foten, — denna har gotisk karaktär och torde vara senare tillagd —,
endast rundbågar förekomma, men den stelhet, som utmärker
1100-talets arbeten, saknas. Jag anser denne kalk tillhöra den s. k.
öfvergångens tid, d. v. s. dennas början eller, med andra ord, begynnelsen
af 1200-talet.
På foten intages hedersplatsen, såsom billigt är, af den korsfäste
Christus. Han har hvarken konungskrona eller törnekrona, men
armarne äro rakt utsträckte, benen äfven raka, och de stödja sig, fot vid
fot, å ett från korsstammen utspringande tvärstycke. Fältet närmast
korset prydes af rosor. Vid sidorna af korsfästelsebilden förekomma
de fyra evangelisternes af gammalt antagne symboler: upptill
menniskan eller engeln (Matheus), örnen (Johannes), nedtill det bevingade
lejonet (Marcus) och den bevingade oxen (Lucas). Under de två
bågar, som sluta sig närmast till denne bildgrupp, se vi bröstbilderne
af jungfru Maria samt aposteln och evangelisten Johannes, de två
genom Christi till dem ställda ord särskildt framhållna vittnena till
Hans sista lidande. De öfrige sju rundbågarne omsluta bilder af de
hel. apostlarne Petrus och Paulus samt af fem englar, alle hållande
1 Det uppgifves, att man funnit silfver till två mansbördor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
