Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650 KALKAR.
Erik och Valdemar af enderas enka en kalk, som jämte paten vägde
131/2 mark guld. Alle ännu bevarade kalkar från Sveriges medeltid,
som jag haft tillfälle att se, äro af silfver, med eller utan förgyllning,
ibland äro de prydde med emalj.
Foten var i början rund och steg uppåt med en svängning inåt.
På foten förekommo hvarjehanda bildverk: verklige bilder eller
ornament, någon gång, under 1200-talet upphöjda och utförda med stor
skicklighet, sedermera i regeln graverade. Öfta ser man å foten vapen
tillhörande dem, som skänkt kalken. Mycket ofta förekomma inskrifter,
alltefter tiden, då kalken tillkommit, tecknade med majuskler eller
minuskler — i Sverige veko majusklerne för minusklerne vid pass år
1400. En bild saknas aldrig på foten, nämligen bilden af den
Korsfäste, vanligen utförd i upphöjdt arbete och i den senare medeltiden
med silfvernaglar fäst vid kalkfoten. I äldre tid begränsades den
uppåt stigande och småningom smalnande foten af
den utspringande knappen, hvars uppgift var af rent
/ praktisk natur: han skulle bereda åt kalken ett fast
) läge i den ministrerande prestens hand. Under
gotikens tid kan man tala om ett midtstycke, vanligen
sexkantigt och delvis prydt med arkitektoniska motiv
(fönster), och knappen intager då midtplatsen. Man
hopade på knappen, liksom på foten — och ännu
mera, en rik utstyrsel: knappen fick ej behålla den
helrunda begränsningen, utan försågs med flere
utsprång. Under gotikens tid äro sex utsprång de
2 förnämsta och bära hvart och ett en af bokstäfverne
af namnet ihesus; bokstäfverne äro ofta anbragte å
= emaljerade ytor. Få af vår medeltids kalkar hafva den
sa. —hal. ursprunglige koppen bevarad. Denne var under me-
deltiden, då presterne — från 500-talet — voro de
ende, som kommo i åtnjutande af nattvardsvinet, jämförelsevis liten,
dock alltid med iakttagande af det rätta måttförhållandet till foten
och mellanstycket. När medeltidskalken fortfarande användes inom
vår lutherska kyrka, då äfven menigheten fick smaka vinet, kände
man behof af större koppar och anbragte sådane.
På en prestmans grafsten ristades synnerligen ofta bilderne af en
kalk och af en öfver “denne sväfvande oblat. I en biskops graf
nedlades vanligen en kalk, icke en sådan, som användes vid gudstjensten,
utan en afbildning af en sådan, af betydligt minskad storlek. Det är
gifvet, att sådano kalkar i biskopsgrafvar åtminstone i hufvuddragen
återgåfvo den kalkform, som under biskopens lefnadstid varit den
bruklige.
Fig. 537. Efter original i Skara museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
