Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668 KORS.
KORS.
Korset (på latin crux) var i följd af Christi offerdöd på korset ett
för kristenheten betydelsefullt tecken och spelade helt naturligt en
stor roll.
Jag har redan omtalat de s. k. apostlakorsen, som vid en kyrkas
vigning målades å kyrkans väggar och under sjelfva vigningen smordes
med helig olja, äfvensom de stora triumfkorsen, som hängde eller
stodo i öppningen mellan koret och långhuset.
Det var naturligt, att korset skulle spela en stor roll äfven på
altaret. Den gudstjenst, som försiggick vid detta, gällde ju i främsta
rummet Christi död på korset: då kunde ju ej gerna korset saknas.
När på altaret fanns ett i form af en öfverbyggnad uppfördt ciborium,
bildade vanligen ett kors dettas öfversta afslutning eller ett kors
hängde från ciboriets tak ned öfver altaret. När på altaret uppfördes
hvad vi kunna kalla en bakvägg, i början ett superfrontale, sattes
korset på detsamma. Ett märkligt kors står på superfrontalet, som
hör till den forne altarprydnaden i Broddetorps kyrka, förut afbildad
fig. 126. När denna lägre förhöjning ersattes af ett altarskåp, hände
det ofta, att man afslutade dettas öfverbyggnad med ett krucifix.
Slutligen satte man kors försedda med fot på sjelfva altarbordet, och
detta var sedan 1200-talet altarkorsets vanlige plats.
I Nationalmuseet i Köpenhamn förvaras ett kors af hvalrosstand,
som är af yttersta intresse genom det derå nedlagda arbetet och ännu
mera genom val af ämnen för de bildliga framställningarna. Ena
sidans midt har intagits af den Korsfästes bild, betecknad såsom Ihesvs
nazarenus rex iudeorum. Nedanför denne ses en död ligga i sin kista,
hvilken bär inskriften mors, å motsvarande plats upptill ses en qvinna
med en liljespira i den ena handen och i den andra en bok, i
hvilken läses ordet vita, å sidorna ses dels en qvinna med en
tretungad korsfana och en bok, i hvilken läses ecclesia sancta, dels en
gråtande qvinna med utslaget hår, betecknad såsom synagoga. Alltså
Christus intager midten och skiljer från hvarandra döden och lifvet,
den judiska synagogan, hvars dagar voro lyktade, och den
triumferande heliga kyrkan. På den andra sidan ses å midtplatsen Christus
sittande å regnbågen, med märken af spikhålen å händer och fötter.
Derinvid läsas de ord, som Christus yttrade, när han genom lyckta
dörrar trädt in till sine sorgsne och klentrogne lärjungar: Sen mina
händer och fötter. Å denna sida ses den rike mannen bland helvetets
lågor, bedjande Abraham att sända Lazarus att doppa det yttersta af
sitt finger i vatten, för att gifva någon svalka, samt vidare från den
ytterste domen de välsignade och de förbannade.
Tankesammanhanget är således godt. På korset läses vidare: »Den som ser mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
