Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLJEKAR. 697
ganska vanlig, ehuru mig veterligen intet annat exemplar än detta
förekommer i Sverige; fig. 579 visar en gotisk oblatask af silfver med
fine, graverade bilder. Han har fordom tillhört Visborgs slottskapell.
OLJEKAR.
Vi använda olja vid en konungs kröning. Under medeltiden
användes olja vid många tillfällen för att helga dels personer, dels
föremål. Man smorde med olja barnet i sammanhang med döpelsen och
konfirmationen, den som hunnit till sin dödsstund och den som skulle
vigas till konung eller biskop. Dopfunten skulle vigas med olja under
pingstaftonen. 1
Man gjorde skilnad mellan tre slag af helig olja: oleum
catechumenorum, äfven kallad oleum sanctum, för dem, som skulle upptagas i
kyrkans sköte, oleum infirmorum, för de sjuke, och slutligen sacrum
chrisma, för invigning af personer och föremål. 2
Oljan borde vara hemtad från pressade oliver; 3 invigningsoljan
försattes med något välluktande ämne (jfr Laurentii Petri oleum cum
balsamo). Oljan härsknade och måste derföre förnyas. Vår
medeltidskyrkas Statuta synodalia innehålla upprepade förbud mot användande
af gammal olja. Ny olja skulle hvart år vigas af biskopen in cena
Domini, d. v. s. å skärtorsdagen, och skulle sedan så fort som möjligt
hemtas till de olika kyrkorna. I Linköpings stift skulle den nyvigda
oljan hemtas samme dag eller åtminstone strax efter påsk. 14 Inom
det ytterst vidsträckta Uppsala stift var olika hemtningstid efter påsk
bestämd för olika delar: för de tre folklanden åtta dagar, för
Gestrikland fjorton dagar, för Helsingland tre veckor, för Medelpad,
Ångermanland och Jämtland — vi få väl lägga till Norrbotten — fyra
veckor (s. 192).
Den vigda oljan skulle gömmas under lås (s. 145). Hon
förvarades i kar af tre olika slag: de stora karen i biskopskyrkan, ur
hvilka nödiga qvantiteter utdelades till öfriga kyrkor, kar i hvar kyrka,
i hvilka årsförrådet förvarades, samt slutligen de kar, i hvilka de för
det dagliga bruket afsedda oljorna förekommo. För hvar särskild olja
skulle i kyrkan finnas ett eget kar, utmärkt med ett särskildt tecken,
så att någon förvexling icke kunde förekomma.
Dop förrättades vid påsk och pingst.
Laurentius Petri omtalar treggehanda slagz wigd ollia, oleum energumenorum,
oleum sanctum, oleum cum balsamo’. Det första slaget skulle således
motsvara oleum infirmorum. Energumeni betecknar dock endast ett visst slag af
sjuke: ’besatte, de som förakta den katolska läran och härma djefvulens
gerningar’ (Du Cange).
Jfr Augusti, Denkwürdigkeiten aus der christlichen Archäologie, del 9, s. 417.
Durandus talar om oleum olivæ seu ex olearum baccis’.
4 Reuterdahl, Statuta synodalia s. 62, 168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
