Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSEKAR. SALT. SPOTT. 733
En romansk karaktär, men sen, förekommer hos flere rökelsekar,
hvilka dock ingalunda kunna alla hänföras till den egentliga romanska
tiden. De äro ytterst simpelt gjorda, och de gamle formerne, när de
icke voro i detalj utarbetade, kunde bibehålla sig mycket länge. Fig.
610—612 visa prof på denne grupp. På fig. 610 se vi det himmelska
Jerusalem tydligt. Det är emellertid möjligt, att man småningom
hade glömt hvad denne å så många rökelsekar förekommande byggnad
skulle betyda. Här hafva de tre fyrkantiga utsprången fullständigt
karaktär af korgaflar, hvar med en grupp af tre fönster. Det är kanske
denne öfvergång till kyrka, som gifvit anledning till att sätta tuppen
som högsta ornament på så många rökelsekar. Fig. 611 liknar till
konturerne mera vissa i det föregående omtalade exemplar. Fogeln
på toppen liknar snarare en dufva än en tupp. I fig. 612 se vi en
ytterst dålig kopia af ett romanskt bladmotiv. Såsom ofta är fallet,
se vi på toppen af detta rökelsekar ett kors.
Till gotisk tid kunna vi hänföra de tre karen fig. 613—615. I
fig. 613 har den helige byggnaden å locket ännu drag, som påminna
om de romanske förebilderne, i fig. 614 deremot se vi inflytande af
stafverket i de gotiska kyrkornas stora fönster. I fig. 615 har
bladverket fått gotisk karaktär.
I Danmark finnas flere rökelsekar, som, enligt inskrift tecknad
med runor, äro tillverkade af en magister Jacobus ruffus eller Jakob
röd. Ett af hans kar är afbildadt i Worsaaes Nordiske Oldsager fig.
541. Det är helt enkelt och påminner mest om den här under nr 2
omtalade gruppen.
SALT.
Laurentius Petri talar om vigdt salt. Detta användes vid dopet,
vid hvilket salt — antagligen ett saltkorn — lades i barnets mun,
under uttalande af orden: »accipe sal sapientie in vitam æternam»,
mottag vishetens salt till evinnerligt lif.
SPOTT.
Laurentius Petri talar äfven om spott såsom hörande till heliga ting.
Enligt den romerska kyrkans ritual skulle vid dopet efter
djefvulsbesvärjelsen och före smörjelsen presten taga spott ur sin mun och dermed
vidröra barnets öron och näsa. Vid beröringen af öronen skulle presten
säga epheta, hvilket ord är lånadt från evangelisten Marcus’ berättelse
(kap. 7, v. 34), huru Christus med beröring af den stummes tunga
med sin spott sade nyss anförda ord, hvilket betyder: ’öppna dig’.
Beröringen af näsan med spott skulle beteckna vinnande af det eviga
lifvets goda lukt. 1
1 Augusti, Denknürdigkeiten aus der christlichen Archäologie, del 7, s. 305.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
