- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Tredje delen /
735

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VOTIVGÅFVOR. 735

sin tacksamhet. I regeln fick man icke hjelpen utan att först hafva
lofvat något. Tacksamheten kunde uppenbara sig under olike former,
dels genom gåfvor af materielt värde, dels genom sådana, som väl
saknade sådant, men genom den föreställning de lemnade om en
undergörande förmåga, voro egnade att framkalla gåfvor från andra håll.

En tjenare hos hr Nils Bosson å Lindholmen satt år 1418 en tid
fängslad, men hans bojor lossades af sig sjelfva, då han anropade
’”dominica defixio’ i Stockholms dominikanerkyrka. Han skänkte
derefter till kyrkan en bild af vax, som visade huru han hade varit
fängslad.

Magnus Plata tillhörde år 1406 besättningen å Glembeke slott på
Femern, hvilket hårdt ansattes af Holsteinarne. En pil gick från
venster in i och genom käken samt vidare genom halsen, så att spetsen
stack ut genom halsens högra sida. När räddning syntes omöjlig,
anropade han samme bild, en operation företogs och läkning lyckades.
Han lät i kyrkan upphänga ett stort hufvud af vax. Det hade
uppenbarligen storleken af ett menniskohufvud, ty deri var insatt den pil,
som hade genomborrat gifvarens eget hufvud.

En ung man i Tjust, som år 1470 hade blifvit fängslad och
derefter användes till hvarjehanda arbeten, men derunder bar å den ene
foten en stor sporre, som skulle hindra honom att fly, anropade den
hel. Katarina af Vadstena, och sporren lossnade. Han vallfärdade
sedermera till hennes graf, och sporren upphängdes vid dennas sida.

Hr Greger Bengtsson och hans maka fru Kristina på Benhammar
hade stora bekymmer öfver de krämpor, som hemsökte deras lilla
dotter. De anropade samma hel. Katarina, och flickan blef alldeles
frisk. Föräldrarne skänkte till åminnelse deraf ett barn af silfver och
ett af vax.

Knut Posse, som i slaget å Brunkeberg bar fanan framför den
svenske hären, låg sedan på slagfältet, skadad i hufvudet af ett
pålyxehugg och dessutom med fyra pilar sittande fast i kroppen. Föga
hopp fanns om hans vederfående, men man anropade den hel. Katarina,
och han blef fullständigt återställd. Han skänkte till helgonets graf
en vaxbild, i hvilken de fyra pilarne suto och å hvilken dessutom
sågos tecken, som antydde, huru illa hans kropp hade blifvit sargad.

Reformationen i Sverige uppträdde ingalunda våldsamt. Än i
dag står å månget altare det från katolsk tid härstammande
altarskåpet. Våre prester bära ännu i dag messhakar, vid vissa högtidliga
tillfällen användas korkåpor, mitror o. s. v. Men den nya tiden hade
i början stora kraf på penningemedel, på det att det politiska
nytidsarbetet skulle vinna stadge. Kyrkorna fingo afstå många föremäål af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 5 11:42:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/3/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free