Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HORÆ CANONICÆ. TIDEGUDSTJENSTEN. 743
egnade åt arbetet för lifvets nödtorft — detta ord taget i den skiftande
betydelse, som det hade för den fattige, den burgne och den rike.
Men Guds tjenst var icke inskränkt till söndagen, hon gällde hela
lifvet. Den enskilde tjenade visserligen Gud i sitt hem och under
sitt arbete, men det skulle äfven firas gudstjenst på heligt rum hvar
dag intill verldens ände. För denna dagliga gudstjenst, som bands
vid visse af dygnets timmar, skapades normer. Denna gudstjenst hafva
vi att i främsta rummet egna vår uppmärksamhet.
Tre tidpunkter inom dygnets förlopp 1 hafva inom de
vidsträcktaste områden af helt naturlige grunder varit allmänt uppmärksammade:
dagens början och dagens slut samt det under den stundom långa
natten förekommande hanegället, hvilket angaf att midnatten var förbi.
En mängd andra tidsafdelningar, bestämda af naturförhållandena,
omtalas i den romerska litteraturen och upptogos i medeltidens latinska
språk. I Norden, åtminstone i Sverige, har emellertid hanegället icke
kunnat af gammalt spela någon roll, eftersom hönsafveln icke synes
hafva förekommit i vårt land förr än mot den hedna tidens slut.
Inom den antika verlden infördes tidigt en uppdelning af såväl
dag som natt i tolftedelar, men som längden af dag och natt vexlar,
voro tolftedelarne, d. v. s. timmarne (på latin horæ), af vexlande längd.
Först under loppet af 1300-talet uppkommo våre nuvarande timmar,
hvilke alle hafva samma längd.
Inom det romerska riket delades natten i fyra väkter (vigiliæ),
med anledning af bevakningsförhållandena, som blifvit införda till
skyddande af allmän och enskild säkerhet. Af dessa fyra väkter
kallades den tredje efter hanegället gallicinium, den fjerde hette matutina.
I öfverensstämmelse härmed styckade man äfven dagen i fyra delar,
hvilke ställdes i sammanhang med den af gammalt antagna
indelningen af dagen i tolf timmar. Hvar fjerdedel bestod således af tre,
i början och, som vi sett, ganska länge olika långe timmar och erhöll
hvar af de tre förste fjerdedelarne namn efter det timslag, med hvilket
hans slut föll samman. Man erhöll derigenom namnen tertia, sexta
och nona, hvarvid ordet hora underförstods, således den tredje, sjette
och nionde timmen, hvilke svara ungefär mot kl. 9, 12 och 3.
Ifrågavarande timmar tillkännagåfvos inom den romerska verlden genom
öfverhetens försorg medels vidt ljudande hornsignaler. Den fjerde
afdelningen af dagen kallades ibland efter den tolfte timmen, men
kallades gemenligen afton, vespera.
Sådana voro förhållandena, när den kristna kyrkan organiserades
och man upptog i Vestern, hvars skick blef för oss i Norden af
bestämmande vigt, de romerska tiderna såsom gudstjensttider; de kallades
1 Med afseende på dygnets tider jfr Bilfinger, Die mittelalterlichen Horen und
die modernen Stunden (1892), Grotefend, Zeitrechnung des deutschen Mittelalters
und der Neuzeil (1891).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
