- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Tredje delen /
744

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

744 HORÆ CANONICE. TIDEGUDSTJENSTEN.

derefter horæ canonicæ. Denna utveckling var fullbordad i början af
600-talet. Gudstjenst hölls vid hanegället, vid morgonens inträde
(matutina), vid dagens tredje, sjette och nionde timme samt vid
aftonens inbrott (vespera). Från kyrkorna gåfvos tecken till de olika
gudstjensttiderna.

Det dröjde dock ej länge, innan dessa gudstjensttider rubbades.
Mellan matutina och tertia insköts en prima, en förste timme, och
hon förlades till solens uppgång. Deraf blef en nödvändig följd, att
matutinan sköts ett stycke tillbaka in i natten, hvarigenom hon
förlorade sin ursprungliga betydelse. Samtidigt sattes vid dagens slut
en completa, äfven kallad completorium (d. v. s. fullbordan), och i
sammanhang dermed sköts vesperan tillbaka till dagens elfte timme.

Ånnu en förändring anslöt sig härtill. Nokturnen, den gudstjenst,
som hölls under natten, d. v. s. vid hanegället, och matutinan slogos
samman till ett officium nocturnum, som började vid pass två timmar
efter midnatt och räckte till dess förste skymten af morgonrodnaden
visade sig. Den nattliga gudstjensten delades i tre nokturner, men
man tröttnade småningom vid nattvakan, och de tre nokturnernes
gudstjenst slogs samman med matutinan, hvilken gudstjenst å sön- och
helgdagar varade längre än å hvardagarne. Den senare delen af
denna gudstjenst, den som hölls när morgonrodnaden började visa sig,
kallades laudes, lofsång.

Sedan alla dessa förändringar hade kommit till stånd, voro
gudstjensttiderna följande:

1. Matutina (inneslutande nokturnen) med laudes, mot slutet af
natten.

Prima, vid soluppgången.

Tertia, vid midten af förmiddagen (omkr. kl. 9).
Sexta, vid middagen (omkr. kl. 12).

Nona, vid midten af eftermiddagen (omkr. kl. 3).
Vespera, en timme före solnedgången.
Completorium, vid solnedgången.

Alltså voro de dagliga gudstjensttiderna sju — om vi skilja mellan
matutinan eller nokturnen och laudes åtta.

Inom vissa utländska områden har uppenbarat sig en egendomlig
förskjutning af nonan, hvarigenom denna förlades till middagen. Det
tydligaste beviset för denna ändring föreligger i de engelska uttrycken
noon, forenoon, afternoon — middag, för- och eftermiddag. Denna
förskjutning uppenbarade sig i utlandet redan under medeltiden, 1 men
jag har icke i Sverige funnit något spår deraf.

I Sverige kallades, såsom redan blifvit nämndt, horæ tider. Från
latinet lånades namnen prim, terz, sext och non. Matutinans svenska

Si o

1 Bilfinger, nyss anförda arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 5 11:42:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/3/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free