Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MESSAN. 761
dens verld. Gripen af syndakänsla uppstämmer församlingen det
niofaldiga Kyrie eleison, Herre, förbarma Dig, derefter uppstämmer
presten gloria in excelsis Deo och kören svarar et in terra pax hominibus
bonæ voluntatis — den ännn i vår gudstjenst bruklige lofsången.
Derefter utbragtes lofsången: laudamus te, benedicimus te, adoramus te
o. s. v. (vi lofva Dig, vi välsigna Dig, vi tillbedja Dig o. s. v.)
LECTIONES.
»Nu kommer brudgummen Christus att framställa sig i templet
för sin brud», heter det i en redogörelse för messan af år 1501. Denna
afdelning har tre leder.
Akten inleddes med prestens helsning pax vobiscum, frid vare
eder, hvarpå svarades et cum spiritu tuo, och med din ande. Detta
kallades under medeltiden responsio charitatis. Härpå följde kollekten,
en kortfattad bön, som ännu användes i vår kyrka.
Derefter sjöngs episteln, som innehöll ordet om Herren, och svar
gafs af kören med graduale, d. v. s. flere psalmverser, afslutade med
Halleluja.
Så lästes evangeliet, sedan tvänne ljus blifvit tända vid boken på
altarets norra sida. Ljusen, som skulle beteckna lagen och profeterne,
släcktes efter läsningen, »ty när evangeliet är förkunnadt, upphöra
lagen och profeterne».
Kören svarade, å församlingens vägnar, med trosbekännelsen (Credo).
ÖFFERTORIUM.
Detta utgjordes af dels den allmänna kyrkobönen, dels
församlingens oblationes, böner, i hvilka det ännu icke konsakrerade brödet
och vinet offras åt Gud och Gud anropas om ett nådigt mottagande
af detta offer. »Betydelsen af denna kombination af förböner och
gåfvor var den, att den numera af ordet styrkta och närda församlingen
ville utan dröjsmål omsätta den undfångna nådekraften i gerning och
så göra den gemensamma tron verksam i gemensam kärlek.
Småningom löstes dock bandet mellan kyrkobönen och oblationerna, så
att mot slutet af medeltiden endast dessa senare (ehuru under en
alldeles ny gestalt) qvarstodo på den ursprunglige platsen i messan,
hvaremot den allmänna kyrkobönen efter en del omkastningar hamnat i
sjelfva nattvardshandlingen» (Quensel).
Enligt det senare Uppsala-missalet följde efter offertoriet
iordningställande och välsignande af kalken, hvilket skedde under hvarjehanda
ceremonier och uttalanden från prestens sida. När dessa voro
afslutade, vände sig presten till församlingen och sade: »Bedjen, bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
