- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Tredje delen /
766

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

766 OLIKA SLAG AF MESSOR.

må vi af den himmelska gåfvan få ett evigt botemedel.» Härefter
följer en kort hymn, som prisar Jesu mildhet, bedjer, att Han må
vara vår glädje, och bringar Honom ära, en antifon: »O heliga måltid»
o. s. v., en vers: »Han gaf dem bröd af himlen, menniskan fick äta
af englarnes bröd», en bön: »O Gud, som gifver oss det underbara
sakramentet» o. s. v. Derefter vänder presten sig till församlingen
och säger: ita missa est, Deo gratias, böjer så knä för altaret och säger:
»Heliga treenighet, må Dig täckas (placeat tibi) Dine tjenares lydnad,
och gif, att detta offer, som jag ovärdige burit fram för Dina ögon,
må vara Dig täckeligt samt för mig och för alle, för hvilke jag
framburit det, gagneligt, på grund af Din barmhertighet, genom Jesus
Christus.»

Derest medlemmar af menigheten skulle blifva delaktige af
nattvarden, d. v. s. af brödet — se derom mera i nästa kapitel —, skedde
detta sedan presten sjelf blifvit delaktig af brödet och vinet. Enligt
Linköpings-missalet sade presten till hvar nattvardsgäst: »Vår Herre
Jesu Christi lekamen och blod fullborde dig till en ständig frälsning,
nu och i evig tid. Amen.»

Sådan var högmessan. Hon var högtidlig, icke så oredig genom
inblandning af olika element som tidegudstjensten, hon var från början
väl genomtänkt och utgjorde något helt.

I mindre detaljer var messan olika vid olika tillfällen, en och
annan detalj skulle stundom, beroende på kyrklig årstid eller dag,
uteslutas. Med sådana smärre afvikelser skola vi icke sysselsätta
oss här.

Men högmessan var icke den enda messa, som förekom inom den
romerska kyrkan. Vid högaltaret kunde under dagens lopp flere
messor läsas, de större kyrkorna hade alltid flere altaren, somliga
mindre hade två eller fyra sidoaltaren. Vid hvart altare kunde messa
läsas. Om messornas mångfald vittnar påbudet, att ingen prest fick
på samma dag läsa två messor, så vida icke särskildt nödfall förelåg.

Messorna voro för öfrigt af olika slag. Det förnämsta hafva vi
redan sett, men kommunion förekom icke i hvar messa. Man gjorde
för öfrigt skilnad mellan sjungna och sägna messor, de senare
tydligen mindre högtidliga. Åfven förekommer uttrycket tigande
messor, »messor med en enda som svarar och utan sång». Detta
sammanfaller således med sägna messor. När Vestgötalagen (I.
kyrkobalken kap. 14, II. samme balk kap. 28) talar om giltigt förfall för
prest för utförande af vissa vigtiga förrättningar, nämnes, utom annat,
»när han säger tigande messa». Om andra messor talas här icke,
hvilket kan synas egendomligt, ty högmessan med hennes myckne
sång borde väl lika väl eller ännu mera hafva varit ett giltigt hinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 5 11:42:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/3/0774.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free