Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796 PREDIKAN.
Denna predikan, i hvilken den hel. Birgittas skrifter anföras och
i hvilken derföre torde kunna spåras ett visst inflytande från hennes
sinnesriktning och lära, får icke anses vara fullt typisk. Hon må i viss
mon vara en bebådelse af en ny tid. Mera typisk för medeltiden torde
följande predikan på förste adventssöndagen vara, hvilken inleder
Svenska medeltidspostillan del 1.
Denna predikan begynnes, liksom den föregående, med en
öfversättning till svenska af evangeliet, om Christi intåg i Jerusalem före
Hans lidande. Derefter kommer en exposicio evangelii, så lydande:
Den hel. Augustinus säger: »Denna tid kallas ej utan sak vår Herres tillkomsts
tid, hvilken helge fäder derföre började att kalla högtidlig, att hvar och en skulle
troligen bättra sig och tillreda sig, att han måtte värdeligen helga sin Guds
födelses högtid.» I denna helga läsning märkas sju ting nytteliga till kännedom.
Det första är, att Jesus sände två sine kännesvenner att leda till sig åsnan.
De två beteckna alle gudelig kännedoms predikare, hvilke voro värdige att framföra
Guds ord. Ty, såsom den hel. Gregorins säger: »Den som ej hafver kärlek till Gud
och sin jämnkristen, han skall ingaledes taga en predikares embete», skola de hafva
tvefaldig kärlek, till Gud och till sin jämnkristen. Men dessa Guds såndebud och
deras kännedom motsäges ofta, såsom skrifves af Matheus i kap 22: »Himmelrikets
konung sände sine tjenare att kalla menniskorna till himmelrikets bröllop, men de
gingo bort till högfärd och verldslig afling, och somlige höllo Herrens tjenare och
behandlade dem smäligen och dråpo dem. Derföre lät konungen dräpa de
mandråpare och uppbränna deras stad.» Så skola de borttappas under Guds grymmeliga
rättvisa och brinna i helvetes eld, såvida de ej bättra sig, alle de, som säga mot
Guds ord, hvilke Christus säger i den sälla Birgittas himmelska uppenbarelsers bok
6 kap. 8: »Jag skall döma dem till osäglig skam, som tjufvar, inför englar och alle
helge män. Jag skall döma dem med mitt svärd, som skall sönderskära alle deras
lemmar från hufvudet och till fötterne. Jag skall uppfylla dem med uppvällande
eld, hvilken aldrig skall vanskas, ty jag manade dem som en mild fader och de ville
ej höra mig. Jag tedde dem mina ord och de försmådde dem.» Deremot säger
Christus Lucas ev. kap. 11: »Sälle äro de, som höra Guds ord och gömma dem», och
i Ordspråksboken kap. 29 är skrifvet: »Den som gömmer Guds ord, han skall vara
utan förtappelse.»
För det andra är att märka, att Jesus böd lösa åsnan och leda den till sig,
dermed tecknande, att skriftefäderne skola aflösa dem, som skrifta sig vid dem
rätteligen. Hvilke Christus säger Math. ev. kap. 18: »Hvad som I lösen i jorderiket,
skall vara löst i himmelriket.» Derföre manar den hel. Augustinus oss till
skriftemål, sägande: »När vi röja oss, gifva vi Gud heder, genom hvilken vi åter komma
till lif ur synderna, och då finner djefvulen intet klagomål mot oss, ty ett rätt
erkännande af synden är själens helsa och ett upprifvande af synderna och
upprättelse af dygderna och motstridelse af djefvulen. Det återstänger helvetets mun och
upplåter himmelrikets port.» Dessvärre tänka månge sitt skriftermål och bättring
alltför länge, tröstande på ett långt lif, mot hvilke Augustinus säger: »Ingen säge
eller tänke så, att det är långt till min döds och doms dag, ty för hvar menniska
är lifstiden kort, och det är ovisst, huru länge stunden varar.» Ej vet du, o
menniska, när din ytterste dag kommer, rätta dig derföre i dag, ty månge äro de, som
gripas brådt, när de trösta å ett långt lif och säga: »I morgon, i morgon vill jag
bättra mig.» Vakom derföre alle väl lefvande, att hvars ytterste dag ej skall finna
oss oredobone, ty som sådan skall hvar finnas för Guds dom, som han hädangår i
sin ytterste dag. På det att en syndig menniska skall veta, huru vådligt det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
