Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
798 PREDIKAN.
och alla dygders qvist.» Härom talar den hel. Paulus (Romarebrefvet kap. 8): »Jag
är fullviss, att ej lif och ej död och ej något skapadt ting förmår skilja oss från
Guds kärlek.»
För det sjette, allmogen nedkastade sina kläder under fötterne af åsnan, å
hvilken Jesus red. Kläderna beteckna verldens gods, såsom den hel. Augustinus
säger: »Hvad äro alla verldsliga ting utom som kroppens ifarokläder, hvilka alla
skola försmås för Guds kärleks älskog och åstundan», såsom den hel. Paulus säger
(Filipperbrefvet kap. 3) sig hafva gjort: »Jag räknar och försmår alla verldsliga
ting som träck, att jag må afla Christus och finnas i Honom, hvilket jag gör gerna.»
Christus säger (Mathei evangelium kap. 19): »Den som förlåter något verldens gods
för mitt namns skull, han skall taga hundrafald lön och ega everdeligt lif.»
Deremot säger den hel. Paulus till de girige (första Thessalonikerbrefvet kap. 6): »De
som vilja varda rike, falla i frestelse och djefvulens snara och i mången skadlig
och onyttig åstundelse, som sänker girige män i everdlig död och förtappelse.»
För det sjunde lofvade de Jesus med lof och sång. Så bör ock vara för hvar,
han göre och säge med profeten: »Jag skall välsigna Gud i hvar timme och alltid
skall Hans lof vara i min mun. Jag skall sjunga lof åt vår Herre, hvilken mig gaf
goda ting, och jag skall sjunga det bästa lof till Guds namn.» Mot den, som ej
lofvar Gud, säger den hel. Augustinus: »O menniska, om du tynges eller plågas, du
plågas rättvisligen och lastas med osäglig pina, du försmår Skaparen och bjuder
öfver hvad Han skapat, du försmår Herren och utkräfver tjenst af de ting, som
Han skapade, du nyttjar Guds gerningar och rädes ej Hans våld, och du tjenar ej
Honom, medan alla skapade ting tjena dig för Hans skull, du syndar trefaldigt och
kommer i trefald last, förty du lofvar ej Gud för det att Han skapade dig och du
tjenar Honom ej för det våld Han gaf dig.» Derföre manar oss den Heliga skrift
(Uppenbarelseboken kap. 19) att lofva Gud, när hon säger: »Sägen lof åt vår Gud
och alla Hans helgon och I, som rädens Honom med kärlek, glädjens och fröjden
eder och gifven Gud ära, hvilken vare lof, heder och ära everdligen. Amen.
De två predikningarna, båda stående under birgittinskt inflytande,
ty fru Birgittas uppenbarelser omtalas i båda, äro hvarandra mycket
olika. Jag vill ej här tala om den förre, men med afseende på den
senare kan jag ej underlåta att framhålla, huruledes man ej kunde
låta det verkliga vara verkligt, utan ville man i hvar detalj finna en
häntydan om något annat. Det påminner mig i viss mon om de
runstudier, med hvilka en handelsman i Stockholm för en del år sedan
sysselsatte sig. Först sökte han tyda runskriften på vanligt sätt, men
sedan sökte han finna den bakom liggande hemliga och vigtigaste
betydelsen. Enligt hans mening var nämligen hvarje runa
begynnelsebokstafven till ett ord. Genom att finna det hela ordet för hvar runa
kom man till det hemliga innehållet af den mest alldagliga runskrift;
dessvärre äro våre runstenars inskrifter af ett mycket hvardagligt
innehåll. Jag behöfver naturligtvis icke yttra mig om värdet af det
resultat, till hvilket han kom med afseende på innebörden af den
hemlige texten.
Erkännas må emellertid, att om än den allegoriska tydningen i
otaliga fall var hårdragen, kunde man i detaljbehandlingen låta ingå
mycket, som var sannt och uppbyggligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
