Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 5. Gudstjensten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREDIKAN. 799
Man hör menige man förebrå den katolska kyrkan, att hon icke höll
på predikan. Detta har hon dock gjort, och denne del af hennes
gudstjenst är värd allt erkännande, så snart predikan hölls på landets eget
språk, hvarigenom den blef förståelig för allmänheten. Om svenskan
som språk för predikan och andre delar af gudstjensten får jag
tillfälle att tala i nästa kapitel, som skall handla om förhållandet mellan
kyrkan och folket. Predikan på latin var afsedd endast för de lärde,
i fall de voro hogade att höra på. Pedantisk lärdom fërekommer ofta
i vår medeltids svenska predikningar, liksom äfven benägenheten att
inflika citat icke allenast ur Bibeln, hvilken man synes hafva kännt
ganska grundligt, utan äfven ur kyrkofädernes skrifter. Att predikan
på modersmålet ända till sist i medeltiden blifvit ansedd som något
ytterst vigtigt framgår af det förhållandet, att den handskrift, som
blifvit tryckt i Svenska medeltidspostillor del 3 och ur hvilken den förre
af de här återgifna predikningarna hemtats, är enligt anteckning i
densamma en bok, som tillhört Gärds härads gille och för detta
förvärfvats af en Birger Nilsson. Gärds härad ligger i Skåne, och bland
afskrifvarne torde äfven hafva funnits skåningar, ty i visse delar af
handskriften förekomma talrike danismer. Predikningar torde hafva
lästs vid gillets sammankomster. Denna handskrift tillhör 1400-talets
senare del.
I den äldsta kyrkan hade predikan sin plats omedelbart efter
föredragandet af dagens evangeliitext. Men, säger Qvensel, redan på
Gregorius den stores tid tyckes dock predikan varit förlagd utanför messan,
och så förblef hon hela medeltiden. Äfven i Sverige måste vi alltid
tänka oss medeltidspredikan förlagd antingen omedelbart före
högmessan eller till något mindre högtidligt gudstjensttillfälle under
veckans lopp. Enligt Olaus Petri gick predikan före messan: »Ej skall messan
hållas utan predikan är gången före.» För det senare finnes mig
veterligen intet bevis. För det förre anför Qvensel ur stadgen för
klockaren i Åbo domkyrka: »Honom bör släcka ut ljusen under predikan
i högmessan», men denna föreskrift förlägger ju således uppenbarligen
predikan just till högmessan. Att predikan i den svenska
medeltidskyrkan förekom efter läsningen af evangeliet, framgår för öfrigt af
ordalagen i den förre af de här återgifna predikningarna: »Evangelisten
Matheus beskrifver oss läsningen som läsen var i messan i dag.»
Häraf följer naturligtvis icke med säkerhet, att predikan intog den
ursprunglige platsen omedelbart efter evangeliet. Omöjligt är för
öfrigt icke, att seden varit olika i olika stift.
Då predikan hölls, skulle klockaren ringa. 1
1 Reuterdahl, Statuta synodalia s. 211.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
